Rädd att bli slö och ointresserad

När jag träffade dig på inspelningen av Bröderna Karlsson i Klöverträsk så mötte jag en respektingivande figur. Någon som kollegorna såg upp till. Stämmer det? - Ja, det stämmer nog. Den gången jobbade jag dessutom med yngre personer. Jag tror att de har respekt för mig, delvis för att jag har gjort så väldigt mycket film. Det rör sig inte om någon fruktan. Vi är kompisar när vi jobbar, men det är klart man ska ha respekt för arbetsledaren. Annars blir det lite tokigt. Kan man åka på en utskällning om man gör fel? Hur kan det se ut på en Sundvall-film? - Nej, det har knappt hänt. Jag kan korrigera det på ett sätt att jag inte behöver "avrätta" en annan person inför teamet. Jag kan ta personen åt sidan och säga "så här tycker jag vi ska göra i fortsättningen". Det finns förstås odugliga medarbetare, men då kan jag tänka att det bara är tre veckor kvar av inspelningen. Sedan behöver man aldrig träffa personen någonsin igen. Vilka situationer gör dig osäker? - När jag har ont om tid och blir stressad. Jag är inte heller någon särskilt händig person. Så i praktiska lägen när jag ska såga virke eller något liknande kan jag bli osäker. I sociala sammanhang är jag ändå rätt begåvad. Sådant blir bättre ju äldre man blir för man vet vem man är. Med tanke på att du just blivit färdig med Bröderna Karlsson och nu ska du göra Jägarna 2. Den självklara frågan är: Kjell Sundvall, är du arbetsnarkoman? - Jag gillar att jobba. När jag har ett roligt manuskript i min hand är arbetet en njutning. Utöver det har jag ett helt annat liv vid sidan av, så jobbet är definitivt inte allt. Med åldern blir dessutom andra saker viktigare. Vad gör du när du inte jobbar då? - Jag pappa till två tonåringar (13 och 15 år) vilket upptar mycket tid. På vintern kör vi utförsåkning och skoter i fjällen. På våren och sommaren kör jag och min son mycket motocross. På hösten är det jakten som gäller. Så jag har definitivt även andra intressen än film.
I år är dessvärre jaktsäsongen förstörd eftersom jag är upptagen med filminspelningen av Jägarna 2. Ironiskt med tanke på vad det är för film. - Jajamen. I flera av dina filmer är det trots allt goda krafter som kämpar mot onda. Tror du på Gud? - Nej, jag har aldrig fått någon uppenbarelse som fått mig att tro. Jag tar livet som det kommer. Jag kan dessutom bli lite irriterad när någon försöker pracka på mig sin tro och inte respekterar min ståndpunkt. Vissa filmare präglas av sin religion. Präglar din brist på tro ditt filmskapande på något sätt? - Nej, jag tror inte det. Jag har med kyrkokörer ibland och även vissa religiösa moment. Detta för att jag tycker det är vackert. När mamma och pappa dog så tyckte jag om begravningen för det var en stöttning. Jag kan gå till kyrkan för att sjunga psalmer men jag kan inte be Fader vår eftersom jag inte är troende. Hur är din relation till döden då? - Döden är oundviklig. Det är det enda man vet säkert. Men jag går inte runt och funderar på det varje dag. Jag försöker göra det bästa av livet. Min förhoppning är förstås att jag inte ska bli sjuk och dö innan barnen är stora. Jag är ingen ångestladdad person. Jag undviker att tänka på döden och lever väldigt mycket i nuet, tycker jag. Är det viktigt för dig att leva i nuet? - Ja, man vet ju inte hur många hjärtslag man har kvar här på jorden så det gäller att ta tillvara på det. Dessutom vill man förstås vara en god människa här på vägen. Har du någon gång misslyckats med att vara en god människa? - Det har väl någon gång hänt att saker gått överstyr. Jag har dock aldrig varit så stygg att jag går och bär på det. För det mesta lyckas jag vara ganska god. De värsta exemplen är på den nivån att jag tagit sonen i armen och lyft in honom på rummet för att han gapat för mycket. Då blir han förstås chockad för att han inte är van vid att se mig arg. Sådant kan jag ångra. Men som förälder måste man få reagera när barnen plötsligt blir helt omöjliga. Man måste sätta gränser för annars blir man en stor mespropp. Kan regissören i dig ibland visa sig på hemmaplan? - Nej, det tycker jag inte. Jag är chef på jobbet men inte hemma. Mot barnen är jag chef, men i ett förhållande med en vuxen kvinna har jag definitivt inga regifasoner. Dessutom bygger inte mina arbetsmetoder som regissör på att skrämmas. De bygger på förtroende med skådespelarna så att de ska kunna visa känslor inför kameran. Är du rädd för att bli överflödig i branschen? Är du rädd för att du plötsligt anses vara för gammal för ditt jobb? Och vad skulle du göra om du inte längre fick jobba? - Jag är frilansare och har alltid varit det. Så det gäller att spara. Den dagen kommer när unga begåvade personer tar över och tekniken utvecklas. Jag blir "out of fashion" så småningom. Men jag har tänkt på den dagen under hela mitt yrkesverksamma liv och lagt undan en del. Så då står jag inte där med skägget i brevlådan helt och hållet när den dagen är här. En rädsla som jag har är att bli slö och ointresserad. När det är slut på jobb kan jag börja åka skidor och köra motocross på heltid. Vill du föra vidare regiyrket till dina barn? - Absolut inte. Det är en för osäker och jävlig bransch. Den äter människor eftersom så många vill bli regissörer, filmarbetare och skådespelare. Sedan är det så få som kan försörja sig på det här på ett anständigt sätt. Jag har bekanta som fått börja köra taxi för att kunna överleva. Branschen är grym.

Rädd att bli slö och ointresserad

Närkontakt ... med Kjell Sundvall, bioaktuell med komedin Bröderna Karlsson senare i sommar. I augusti börjar inspelningen av Jägarna 2.