Punkten av stillhet

Det kan tyckas som en något mindre sak, vad en bok döps till, men kan också tillsammans med texterna säga något om utvecklingen i ett författarskap, om konsekvens och linje. Kallenbäck ser jag som en mycket konsekvent poet, en som lägger större vikt vid förfinandet av ett uttryck än att hårdhänt bryta med det föregående. Det är på ont och gott. Stundtals kan jag bli galen på den känslighet som emanerar ur somliga av dessa dikter, hur de lägger sig tätt intill det förväntat poetiska och blir där, liknöjda. Till poesin går jag - inte för att bli bekräftad utan utmanad. Men det kan också gå inflation i den typen av läsakter, man blir inlåst i en figur där nyanserna förgrovas. Det går att dra en parallell till konsten: den åskådare som har överdoserat Joseph Beuys kan komma att längta efter Caravaggio. Kallenbäck skriver något så "omodernt" som centrallyrik. Jag sätter ordet inom citationstecken för att belysa den litterära jordmån där hennes poesi slår upp. Där centrallyriken, det starka diktjaget och bildrikedomen inte direkt står högt i kurs. Just därför upplever jag en värme från Kallenbäcks samling. Det är en poesi som söker punkten av stillhet och tystnad. Låt vara att det målas med väl bleka färger emellanåt - åtskilligt här är angeläget. Och mörk är tonen: "Stelnad yta. / Det finns inga skiftningar / eller någon känsel / mot din hud längre. / Dina ögon rinner upplösta / längs skogsstigar och ökenvägar. / Alla rädslor / lever där." Tidens taktila, kroppsliga inzoomningar har en konkretion över sig som ter sig verklig och som gärna hade fått ta ännu större plats. Det är känseln som beskrivs, en känsel som täcker in allt från ett "bultande första ögonkast" till den feberheta, döende kroppen. Och däremellan utspelar sig kanske hela dramat. Trösterikt är det därför att läsa att: "I dina ögon finns ett gömställe / för det som inte är / minneslöst eller obegripligt."

Punkten av stillhet

Känsel är Ingrid Kallenbäcks nionde diktsamling sedan debuten 1983. Titeln smälter väl in, ställd intill de övriga, som hetat saker som Ljudet av gräs, Spegelskrift och Ögon, närvaro.