Pungspark

Jag tycker inte om de ideal som driver samhället och människor. Jag vill att mitt liv ska gå ut på mer än att slita ut mig på något jävla jobb, när vi egentligen inte behöver jobba så mycket som vi gör. Jag vet inte, men vårt band är lite av en frizon från allt det där. Det kommer kanske aldrig att vara lönsamt för oss att hålla på, vi gör det bara för att det är fucking kul. Och att göra saker som är olönsamma är den bästa pungspark jag kan tänka mig: Att få känna saker i sin kropp som ingen jävel kan sätta ett värde på. Det är allt just nu när allt ska mätas och vägas i guld.

Orden är Janinne Sandström Ojas. Hon är en av de fyra medlemmarna i Könsförrädare. Några av er kanske har hört dem när de uppträdde som Threatened monkey, och senare Hotad apa, när de började spela där runt 2007 på Luleås mindre scener. I onsdags släppte de sin debutsingel, vinylsjuan Death to stories/Of the unpolitical, och ikväll väntar en spelning på Föreningsgatan 7. Mattias Alkberg, som har producerat både singeln och det kommande fullängdsalbumet, har benämnt bandet som både råpunk, riot grrl och anarkistiskt. Själva säger de att bandet ger dem hopp.
– För mig handlar det om ett väldigt personligt hopp. Könsförrädare, som jag vill tro är så pass annorlunda, som går tvärt emot det mesta en annars möter, ger mig ett hopp om att livet och allt med det kan utfalla på så himla många oväntade vis. Dessutom är jag oerhört stolt över vad vi representerar och vad vi gör, säger Måns Lundstedt.
Vad betyder namnet för er?
– Det började som ett bra ord, som vi liksom antog gick att stå för. Över tid har vi diskuterat och funderat om och om igen, och till slut kommit fram till en någorlunda fungerande definition. Könsförräderiet innebär inte ett brott mot det egna eller det andra könet, utan en kamp mot tvåkönssamhället och de trånga normer som det dikterar.
Är politik viktigt för er?
– Politik kan betyda massor av olika saker, och det i sig är viktigt. Vi ägnar inte särskilt mycket tid åt politik i ”fina rum”, men vi är väldigt noga med att visa vad vi står för och aktivt ta avstånd från och göra motstånd mot ojämlikhet i alla dess former. Rasism, sexism, kapitalism, och alla andra processer som skapar skillnad/ojämlikhet. Ironiskt nog är ingen av låtarna på singeln vidare politisk, men det är kanske logiskt det med.
Mattias Alkberg kallar er för råpunk och att ni utövar anarki på riktigt – gör ni?
– Det kanske stämmer, åtminstone om en ser till vår approach till musikskapande. Vi försöker att basera allt vi gör på fullständig demokrati, och vi strävar efter att inte följa förväntade vägar. Dessutom kan det kanske tänkas vara lite råpunk att skriva låtar om krig och radikal politik, särskilt som indiepopband.
Hur märker man att han har producerat?
– Det blir svinbra, först och främst. Det hade inte blivit lika bra, eller åtminstone inte likadant, utan honom. Han har verkligen varit jätteviktig för att få till ett samlat uttryck, och för att få oss att våga göra sådant vi annars knappt ens skulle tänkt på. Han har dessutom varit supergullig med oss hela tiden, peppat och styrt upp sånt som vi annars skulle varit för lata/glömska för att fixa själva. Utan honom hade det säkert inte blivit någon skiva, inte nu i alla fall. Dessutom är det inte helt fel att kunna sätta hans namn på saker och ting.
Stämmer det att ni handmålar alla 500 omslag till vinylsjuan?
– Ja. Målar och numrerar. Måns har till och med pratat om det i Christer i P3. Men vi stannar inte där, vi målar tröjor och tygmärken också. Många arbetstimmar och kemikalier blir det. Våra fingertoppar har domnat. Motivet är vår logga. Lite beroende på humör kommer den i blått, grönt eller dinosauriefärgat.
Vad driver er?
– Rocken. Och att det är det bästa en kan göra med några av sina favoritmänniskor. Det är fint att tänka på hur vi skapar något bestående tillsammans. Utan det här bandet hade vi förmodligen inte varit så goda vänner som vi är.
Vad kan ni säga om fullängdaren som kommer till hösten?
– Matti producerar också den. Förmodligen märks det ännu mer där än vad det gör på singeln. Tomas Bäcklund, som spelade in, har också gjort en massa bra grejer. Visat vad en kan göra med teknik, inte minst. Vi har fått pengar från statens kulturråd för att ge ut den, så vi hoppas att folk gillar den. Vi gör åtminstone det.