Budskapet bakom Society for cutting up men var fortfarande efter 44 år sedan utgivningen av ultrafeministen Valerie Solanas skrift explosivt sprängstoff, skulle det visa sig. Arga och hotfulla kommentarer på nätet skapade ett aggressivt nätdrev mot teatern. Droppen blev när en kvinnlig skådespelare mordhotades i bloggen "Medborgarperspektiv". Föreställningarna i Stockholm fick sedan ske under polisbevakning samtidigt som företrädare för nätverket Moderatmännen ville stoppa gymnasievisningar av pjäsen. Detta ledde i sin tur till att skådespelare på Dramaten stafettläste Scummanifestet en kväll i november i fjol i solidaritet med dem som mordhotats på Turteatern. Enligt Janna Granström, en av initiativtagarna, var det inte texten i sig de ville försvara utan rätten att läsa texten. "Alla ska få göra den konst man vill
utan att bli utsatta för våld eller hot om våld."
Med denna bakgrund är det helt omöjligt att bevittna Turteaterns uppsättning av Scummanifestet utan att sätta in upplevelsen i sin kontext. Varför blev så många så provocerade utan att egentligen ha läst texten eller för den delen sett föreställningen? Är det Solanas tes att y-kromosomen är en degenererad x-kromosom och att män därmed är biologiska missfoster, ett slags vandrande aborter som väckte ilskan? Att kvinnor inte lider av penisavund utan att män lider av fittavund? Eller det att uppsättningen helt och håller bygger på genussystemet, bara att det är tvärtom? I salongen får nämligen kvinnorna alla fördelar medan männen får sitta i en annan ände av lokalen på hårda stolar och bjuds varken på vindruvor eller godis. I stället får de ta emot en hel del skit eftersom de enligt Solanas inte har något existensberättigande.
För precis som skådespelaren Andrea Edwards upplyser om är att det hon bjuder på är Valerie Solanas Scummanifestet, varken mer eller mindre. Och visst, texten är starkt mansfientlig, provocerande långt bortom det vanliga men det Turteatern bjuder på är lysande teater. De har gjort stor konst med små enkla medel och starkast lyser Andrea Edwards i denna enkvinnasshow.
Med fullständig scennärvaro ger hon Scummanifestet liv utan att falla ned till agitationsteaterns tröttsamma formspråk. Det är intelligent och elegant genomfört där tilliten till texten hanteras med fingertoppskänsla. Och hon löper hela linan ut, även vid Solanas mest mordiska utfall mot mannen. När hon sedan helt sonika lämnar lokalen och fortsätter sin monolog ute på gatan, projicerad via videokamera på en duk, får teaterns roll en helt ny dimension. Teater i direkt kommunikation med sin "publik" med sällan skådad intensitet. Ett genialt regidrag av regissören Erik Holmström för en text av denna karaktär.
Texten är inte lättsmält. Valerie Solanas beskrivs som en misshandlad och missbrukad flicka, våldtagen av sin egen far. Högutbildad forskare som finansierade sina studier genom prostitution. Hon har gått till samtidshistorien på två sätt. Dels när hon 1968 tog sig in på The Factory och försökte skjuta Andy Warhol. Dels för Scummanifestet som är ett av feminismens mest kontroversiella dokument. Det är ett rasande angrepp på hela makthistorien bakom det manssamhälle Solanas vill störta, där målet är en värld utan män där kvinnorna reproducerar sig själva genom konstbefruktning. Och för att skapa denna nya världsordning är ett av medlen även att döda män. Men Solanas lämnar inte heller kvinnorna i fred. Hon hyser ett lika starkt förakt mot "pappas flickor", de vänliga, välutbildade, lydiga och fogliga kvinnorna, ständigt i behov av mäns bekräftelse och därmed mansmaktens bästa redskap och assistenter.
Och även om texten bitvis är våldsamt rolig är det som sagt inte lättsmält med uppmaning till mord, kriminalitet och förstörelse. Och när föreställningen går mot sitt slut tar Andrea Edwards med sin publik i en allt galnare utopisk dröm, där revor blottar kvinnan bakom texten. En sårbar förtvivlan förtäckt i galenskap och hat. Och någonstans där bakom all ilska skymtar plötsligt en liten missbrukad flicka. Den mänskliga längtan personifierad, i vuxen ålder förvandlad till brinnande raseri.