Jösses flickor - återkomsten gick upp på Stadsteatern i Stockholm 2006 och fick en hel del uppmärksamhet i medierna. Ja, faktiskt även på en av LLT:s bussar i Luleå en vanlig förmiddag strax efter 11-nyheterna.
En äldre kvinna tar vid efter inslaget om den nya pjäsen och berättar för några yngre, tydligen obekanta kvinnor, om hur det var då 1974, när Jösses flickor om kvinnans rätt och lika värde sattes upp första gången, och som den nya med sitt "återkomsten" byggde på. Hon berättar om den kamp för lika lön för lika arbete som pågick under 1970-talet och poängterar att det lika värdet ännu inte uppnåtts. Att den diskussionen och kampen verkligen behöver gå vidare.
Min medpassagerare på bussen har uppenbarligen stöd för ett sådant påstående. I Dagens Nyheter 21 december 2011 skriver Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt näringsliv, att unga singelkvinnor först 2021 kan räkna med att det ska vara möjligt gå om unga män i lön. Inne i landet kan kvinnorna räkna hem samma möjlighet 2035.
Damen på bussen kommer för mig när jag vandrar igenom Proggbilder, en av de utställningar som pågår på Kulturens hus i Luleå i vinterns återvändartid. För den har en tredjedel av konsthallen upplåtits. I det innersta rummet hittar man dokumentärt fotografi av i dag etablerade fotografer som Erik Holmstedt och Anders Alm, och bildkonst av lika etablerade Bertil Sundstedt, Jan-Anders Eriksson, Mats Risberg med flera män. I ett annat utrymme hänger skivomslagen från Luleås eget skivbolag Manifests utgivning, affischer och berättelsen om då nya grupper som Norrlåtar och JP Nyströms. Man kan även ta del av dokumentärfilm och ännu mer fotografier av Lulebor i långt hår, stora glasögon, farfarströjor och i de halaste av hala - näbbskor. Utställningen vill visa oss tiden i bilder och som den uttrycktes i bilden.
Jag läser de kronologiskt upplagda beskrivningarna om vad som skapades under proggen, vilken främst räknas vara en musikalisk inriktning, och när olika händelser inträffade ... och känner intresset svalna.
Det som saknas är framför allt en problematisering kring bilderna och dess estetik. Med en ofta beskrivande eller berättande inriktning för motiv och av åsikter, presenterad i en starkt förenklad och ibland rent av naivistisk form, vore det lämpligt att resonera kring varför den användes. Och det rör inte bara bilderna utan hela utställningen som utan sin berättelse om tiden före och samhället runt omkring får epoken mellan 1967 och 1985 att utspela sig i ett vakuum. Musikrörelsen tycks på så sätt ha uppstått utanför ett samhälle utan de aktiva och även partipolitiska rörelser som fanns - och utanför den omgivande diskussionen av en kulturpolitik för alla. Inte minst saknas idén om Gräv-där-du-står vilken torde ha inspirerat grupper som JP Nyströms.
Inte heller har man tagit upp den intressanta frågan om kvinnornas plats i proggepoken vilken utställningen snabbt, men kanske ofrivilligt tycks belysa.
Ur det stora musikkollektivet Anton Svedbergs Swänggäng i Luleå visar det sig ha avknopppats en liknande grupp men där alla medlemmar var kvinnor. Gruppnamnet är svårt att lära sig och var helt okänt för mig men man kan se dem avmålade på bild.
1974 bildades även Kvinnogruppen i Luleå och gör en egen tidning. Tyder det på att varken de övriga tidskrifterna som uppstod under samma tid eller Anton Svedbergs Swänggäng kunde omfatta frågor som utgick från kvinnornas ställning och uttrycksbehov? Proggbilder visar dock tydligt hur musikgrupperna dominerades av män och att konstlivet var männens värld. Något som samtidigt inte förtar att det är roligt att se en tidig Jan-Anders Eriksson där han tycks arbeta med motiv som återkommer i den samtida produktionen.
Saknas gör dessutom en berättelse om efteråt. Vad betydde epoken för The Bear Quartet eller för konstnärer Karin Mamma Andersson och Anneli Furmark? Kanske mycket?
Så lite vid sidan av målet finns det i proggutställningen ingångar till det Norrbotten som fanns på 1970-talet, och en påminnelse om att det inte bara är Jösses flickor - återkomsten som kan belysa att det finns vägar kvar att skotta, (2035 för lika lön!).
Men en sådan analys får man faktiskt ta sig före att hitta på själv. Den finns inte hos avsändaren mer har städat på vinden för en minnenas ostörda promenad.