Ämnet är så tabubelagt att man känner sig generad av att bara skriva ordet på sin bildskärm. Porr. I den bästa av alla medelklassvärldar finns det naturligtvis inte, ändå produceras och säljs det som aldrig förr. Räddande TV-kanalers ekonomi och en stadig inkomstkälla för många aktörer inom IT-området. Stort och tyst i en samtid som blivit så frigjord och samtidigt så självbelåten att existensen av kommersiell erotik aldrig diskuteras.<br>Nu har journalisten Mattias Andersson skrivit bok om ämnet. Porr granskar industrins vardag, ekonomi och uppbyggnad. Ett mycket långt reportage som förhåller sig relativt neutral till sådant som människosyn och innehåll. En tacksamt bildlös, men också aningen långdragen skildring. <br>Lönsamheten är tydligen komplicerad, för producenterna tycks inte rörelsen skära guld precis. För distributörerna är den benådad, men enligt Andersson är uppgifterna om porrens lönsamhet en myt. Sveriges ledande porrföretag har omsättning på 334 miljoner kronor, vinsten endast 3,6 miljoner. Och de siffror han redovisar för själva skådespelarna, eller aktörerna som de brukar kallas, är inte precis av stjärnstatus. Dock högre än expeditlön på 7-eleven. Men hur är det med lagligheten, om kriminella aktörer är inblandade har de naturligtvis intresse av friserade siffror. Det går Andersson aldrig in på. Och om vinstkvoten är nere på en procent, hur kan industrin då fortsätta med sin jätteverksamhet?<br>Historieskrivning i reportageform. Den inledande beskrivningen av några inspelningsscener i skånsk sommaridyll är tragikomiska, den könlösa sakligheten hos de agerande, den enorma spänningen hos den manlige aktören att förlora själva sin manlighet mitt under ?scenerna?. Handlingens obefintlighet, det spontant groteska i själva företeelsen. Vilken annan naturdrift görs till föremål för denna anatomiska besatthet? <br>Nå, sådana frågor ställer inte Andersson. Hans upprördhet riktas helst mot porrmotståndarna. Våldsamma och plötsligt starkt polemiska utfall mot radikalfeminister och kvinnojourers porrmotstånd. Väck det sakliga tonfallet. Det verkar finnas en uppsjö av fakta som kopplar porr med prostitution och människohandel. Svarta pengar är regel mer än undantag och kriminalitet närmast en merit. Anderssons neutralitet blir alltmer bekämpad ju längre jag läser. De stora bovarna är de som skickar porren via nätet, så lyder hans Expressenlogik. Det är som om han befunne sig i vilken medieverkstad som helst där unga människor med förhoppningar och illusioner sliter och kämpar. Som de sliter och står i, som alla industriarbetare. <br>Vad skiljer egentligen hans attityd från pratet om den lyckliga horan? Att pornografin är rent människofientlig och gör kvinnan till ett erotiskt slaktoffer, det tycks han inte ens ha lagt märke till. Problemet är på sin höjd att de agerande har dåligt betalt, medan Telia gör rekordvinster. <br>Då är ju lösningen enkel, vinstdelning och penningtransfereringar från bredbandsbolagen, de verkliga bovarna. Till grovjobbarna på schäslongerna, alla de unga män och kvinnor som så gärna vill bli sedda, så gärna vill få sin bekräftelse och bli någonting. Precis som alla andra i mediasvängen, den där Andersson har blivit yr. <br>
