Prislitteraturen samlad

Ett pris är ett pris är ett pris, kunde man parafrasera Gertrude Stein. Någon ros är det inte. Men många gånger är det nog så viktigt för den som får det, och inte att förglömma för utdelaren. Instiftandet av olika priser är nämligen ett givet inslag i modernt varumärkesbyggande. Härav Augustpriset och Carnegie Art Award, för att nämna ett par exempel. Det är ett inte alltför kostsamt sätt att skapa uppmärksamhet kring den egna produkten, men liksom indirekt, utan att behöva ta på sig krämarkostymen. Det går inflation i priser, säger somliga, men ett större problem är väl att priserna i så hög grad tillfaller samma gamla namn, redan belönade en masse. De nio från Borås är en antologi med texter av 00-talets vinnare av Borås Tidnings Debutantpris. Som samling betraktad är den ojämn, och förbluffande homogen. Det här, förstår man, är Samtidslitteratur med stort S. Samtiden som självändamål, inte sällan. Vilket inte hindrar att några av texterna, som Lotta Lotass eller Maria Zennströms, förvisso bär långt. Lotass skriver vackert om människokroppen som den okända kontinenten, medan Zennström (liksom i den debut hon fick priset för, Katarinas sovjetiska upplevelser), speglar ett gråkallt och hårt men ändock glimrande sovjetiskt 80-tal. Boken skyms av ett självgott förord skrivet av den tidigare juryordföranden Stefan Eklund ( i dag kulturchef på Svenska Dagbladet), där han tycks teckna bilden av sig själv och prisjuryn som härförare av en ny generation extra exemplariska författare. "De skrev för framtiden och framtiden kommer att älska dem", påstår Eklund bombastiskt. Dessvärre är jag inte begåvad med hans fjärrsyn för att kunna säga något bestämt om den saken.