Prisad pjäs på biennal igen
Ragnar Frisk regisserade framför allt Åsa Nisse-filmer - älskade av en stor publik, hatade av kritiker.
Om Frisk berättas det bland annat att han efter ännu en generalsågning mycket upprörd kom in till sin producents kontor och slängde skörden av dagens tidningar på skrivbordet.
"Dom skriver att nu har Ragnar Frisk nått botten. Men det ska jag bara säga: Då känner dom inte Ragnar Frisk!".
Den svenska Teaterbiennalen pågår för fullt i den gamla skostaden Örebro och innebär som vanligt fem dagars mönstring av svensk teater. Ett slags branschmöte skulle man kunna säga, vars stomme utgörs av de mest intressanta föreställningarna som spelats på scenerna runt om i landet under de senaste två åren. Vad som kan betraktas som mest intressant i detta sammanhang avgörs av en jury bestående av sju svenska teaterkritiker.
Denna gång har biennalen, som arrangeras av Svenska Teaterunionen i samarbete med Länsteatern i Örebro, temat nyskriven svensk dramatik något som fått styra juryns val av pjäser. Alltså kan man här bland annat se Jonas Hassen Khemiris omtalade Invasion, Lotta Lotass dramatikerdebut Samlarna, Mirja Unges Var är alla? och Angeredsteaterns uppmärksammade The Mental State of Gothenburg. Men också veteraner som Lars Norén och Kristina Lugn.
Norrbotten finns representerad av scenskolans fina slutproduktion Före/efter som spelats på Norrbottensteatern, men också på Elverket i Stockholm.
Dessutom finns dramatikern Rasmus Lindberg, född och uppvuxen i Luleå, här med sin och Länsteatern i Jämtland Härjedalens Dan då Dan dog.
- Den pjäsen hade ingen storstadskritiker sett, men så råkade någon besöka sin gamla moster uppe i Jämtland och av misstag gå förbi på teatern. Ingen tror ju att vi gör något bra, vi i utkanterna och så gick pjäsen och vann första priset på Barn- och ungdomskulturfestivalen i Malmö och blev uppmärksammad, sade teaterchefen Gustav Kling, mycket upprört under ett av alla dessa seminarier som pågår parallellt med föreställningarna.
Med andra ord har de 1.500 biennalbesökarna bråda dagar, rena bantningskuren som någon sammanfattade det hela.
Precis som salig Ragnar Frisk fick revykungen Peter Flack representera det låga i ett seminarium om högt och lågt inom kulturen. Det sägs att gränserna mellan konst och underhållning, mellan fint och fult, mellan kommersiellt och icke-kommersiellt i dag håller på att suddas ut, men frågan är om det stämmer.
Peter Flack, som redan sålt ut alla platser från premiären i september fram till juluppehållet i december till sina kommande revy i hemstaden, har inget emot att representera det folkliga. Hans revygubbe Hjalmar har överlevt i 30 år och dragit publik inte bara från Örebro, utan från hela mellansverige.
Han har inga problem med att hans teaterform inte får offentligt stöd, det vill han inte ha, behöver det kanske inte heller. Däremot skulle han önska att den folkliga revykultur som han representerar togs på större allvar.
- Det är en förutsättning för att den ska fortsätta att utvecklas. Sten-Åke Cederhök lyckades på sin tid, men tyvärr tycker jag pendeln har slagit tillbaka igen. Det behövs förnyare även inom den här konstformen, säger Peter Flack.
Så jobbar vi med nyheter