Prata slang, Len

Förortsslang Ulla-Britt Kotsinas och Dogge Doggelito Norstedts förlag Ulla-Britt Kotsinas har redan innan detta års Förortsslang skrivit en rad olika böcker om slang. Nu har hon också gjort det ihop med rapparen, tv-profilen och förortsromantikern Dogge Doggelito. För oss som sett Dogge gå från tanig Alby-gangster på Latin Kings debutskiva, till den gulliga reseledaren i När och Fjärran som ibland gästspelar i Kiruna kyrka är inte förvånade. Men Dogge verkar ha varit en positiv injektion i utformningen av Förortsslang. För första gången finns det nämligen en bok om slang (som skapas till 99 procent av unga människor), skriven så att även unga människor kan förstå. Utan kilometerlånga faktaharanger om hur 1800-talets bondesamhälle skapade sina utryck. Eller vad 1960-talets söderkisar hade för poppis-utryck i stil med ?tjena morsning?. Boken behandlar ?Rinkebysvenskan?, eller ?betongsvenskan? som den också kallas, så som den ser ut idag. Ulla-Britt Kotsinas är professor i nordiska språk. Dogge har ena örat kvar på gatan. Ulla-Britt förklarar med ett enkelt och rakt språk hennes teori om hur slang alltid har varit en viktig motor i vårt språk. Om att det alltid i storstäderna funnits en stark influens att hitta nya uttryck bland arbetarklassens boendekvarter. Dagens stockholmare kallas inte längre ?kisar? och ?bönor?. De bor inte längre på Söder eller i Vasastan, de kvarteren har den trendiga medelklassen tagit över. De tuffa och slagfärdiga språkutvecklarna bor i dag i förorter som Rinkeby, Alby eller Fruängen om det är Stockholm. I Bergsjön om det är Göteborg och i Rosengård om det är Malmö. Enligt författarna är det inte heller ?fult? att använda slang. Det är bara ett utryck för att man vill leka och skämta med språket. Och för många ett verktyg att markera en identitet i sin grupp. Oavsett om det gäller en ungdomsgrupp, ett idrottslag eller på en arbetsplats. Enligt boken är också slangen full av humor och kreativitet och sätter fingret på vad som rör sig i tiden, i unga människors värld. I mångt och mycket är denna bok också den slutgiltiga upprättelsen för ?Rinkeby-svenskan?. Ett erkännande som språklig motor, och tvättlappen som en gång för alla ska tvätta bort ?fulstämpeln? som den en gång har fått. Jag gillar Förortsslang skarpt, skulle också utan att blinka rekommendera den som läsning till alla åldrar. Så länge du är nyfiken på nya ord. På verktygen som gör att ett språk utvecklas, eller om du bara är en trött 30-plussare som desperat försöker hänga med i en tid du egentligen är alldeles för ohipp och upptagen med småbarn och dagismöten för att hinna med.