Positivt firande med pessimist

Det låter som en paradox att fira ett glädjande jubileum genom att plocka fram en pessimist. En sådan som vi alla känner till, som bor i ett inre rum, ständigt sysselsatt med att formulera dömande kommentarer med malande, knarrande röst. Den där figuren som med pondus och på allvar påstår sig vara "den enda realistiska sidan av dig". Ändå är det precis det Teater Scratch i Luleå gör i en pjäs av och med Charlotte Lindmark i regi av Dan Swärdh. På lördag har den premiär, 20 år efter att Scratch satte upp sin allra första pjäs som professionell grupp. Den gången hette pjäsen En natt i februari -en föreställning för barn skriven av Staffan Göthe. Skådespelare var Jan Hallén och Ingvar Sehlberg. Denna gång heter dramat Jag och min pessimist.Egentligen har Scratch en ännu längre historia. Namnet samlade ett stort gäng amatörer som redan hade varit i gång och spelat teater i fem år innan den fria teatergruppen startade som professionell ensemble. Med från början
20 år senare har Scratch gått från att vara en ensemble till något som kanske kan beskrivas som en enmansinstitution. Den ende fast anställde är Dan Swärdh, som varit med från början. Dessutom finns där en styrelse med Staffan Hammar, tidigare skådespelare, som ordförande och ett gäng mer eller mindre fast knutna frilansande skådespelare.- Man kan nog se det som ett tidstecken. Det är svårt för en fri grupp att hålla igång en fast ensemble på årsbasis. Genom att bygga verksamheten kring uppsättningar blir vi friare och kan göra mycket mer för pengarna, säger Dan Swärdh, konstnärlig ledare. Verksamheten förändrades på allvar för några år sedan när Statens kulturråd skar ner verksamhetsbidraget med 200.000 kronor. - De tyckte helt enkelt att kvaliteten var för ojämn i våra uppsättningar och själva insåg vi att vi fastnat i trygghetsfällan. Det var då vi bestämde oss för att jobba med varje uppsättning som ett eget projekt.Ljus framtid
I dag har Scratch fått tillbaka pengarna och Dan Swärdh säger att framtiden ser ljus ut. - Det är klart att det finns problem, men jag har inte lust att gnälla. Det största frågetecknet gäller naturligtvis barnteaterns framtid, en problematik som är snårig och svår att beskriva och som nu regeringen lovat titta närmare på, säger Dan Swärdh.I den frågan har han själv varit en av de tongivande, inte minst för att han genom åren med egna ögon iakttagit förändringen när kommuner gått från en gemensam ekonomi för barnkultur till att splittra upp summorna på olika skolor. Tidigare fanns det ofta också en samordnare för barnkulturen i de olika kommunerna, numer hör det till undantagen.- När vi satte upp en barnpjäs tidigare kunde vi enkelt få ihop 100 spelningar. Numera får vi vara glada om vi får ihop till 30, möjligen 40 föreställningar. Unik situation
Situationen är inte unik för Norrbotten, samma utveckling pågår över hela landet och Dan Swärdh hoppas på en lösning liknande den i Norge, där staten öronmärker pengar direkt för barnkultur ut till regionerna. Ändå tycks Scratch under denna höst inte bry sig särskilt mycket om hindren för barnteater. Förutom Charlotte Lindmarks pessimist sätter de i november upp en nyskriven barnpjäs av Boel Forssell, tidigare ensemblemedlem. Den heter Alice med hjärtat och kommer enligt planerna att spelas i deras egna lokaler på Kronan i Luleå.- I stället för att resa runt i länet och spela för barnen på deras skolor tänker vi bjuda in barnen hit. Tanken är att vi ska erbjuda skolorna ett helt paket med barnteater, bussar och mat helt enkelt därför att vi vill att länets barn ska få komma hit och se det nya barnbiblioteket, säger Dan Swärdh.För 15 år sedan var de en av de allra första teatergrupperna i landet som började göra uppsökande så kallad konferensteater, som de sedan dess erbjuder till olika företag. Det svåraste uppdraget fick de i våras när de fick uppgiften att spela teater kring Ansvarsutredningen för personalen på länsstyrelsen.Gestalta problem
Genom åren har de blivit något av experter på att gestalta problem kring jämställdhet, omorganisationer och arbetsmiljö. I dag räknar de med att ungefär 40 procent av intäkterna kommer från konferensteatern.- Vi har bland annat spelat för alla gubbarna på Järnverket, säger Dan Swärdh, som ser denna ring-så-spelar-vi-teater som en viktig del i kontakten med publiken.- Vi får ju in en del pengar genom det arbetet som vi sedan kan använda till att göra egna teaterpjäser. Under de senaste åren har repertoaren mest bestått av nyskriven dramatik, ofta skriven av någon i ensemblen. Antalet uppsättningar har minskat med åren. - Nu pratar vi om att ta oss an andra pjäser. Själv drömmer jag om att sätta upp en dansk barnpjäs och kanske om Tre systrar. Staffan Hammar har pratat om att sätta upp Arthur Millers Häxjakten, som skrevs som en kommentar McCarthytiden i 50-talets USA, ute på Hägnan. Vi har ingen brist på idéer direkt.Charlotte Lindmarks pessimist har varit med förr, men nu har hon alltså fått en alldeles egen pjäs. - Jag klarar mig bra som frilansare eftersom jag både är skådespelare och pedagog. Pessimisten föddes en gång när jag fick frågan om jag kunde komma och vara rolig. Det var då jag kom på att jag skulle plocka fram den där människan som plötsligt bara hoppade fram inom mig och sågade allt jag sa när jag försökte vara klok och säga tänkvärda saker. Nu har hon fått en egen föreställning, hon som tycker att det är jättelöjligt med teater.