Mi von Ahn har tydlig Piteåkoppling då hennes pappa kommer härifrån.
– Farmor och farfar har alltid bott i Piteå. Jag har många fina sommarminnen därifrån.
Med en artist och en skivproducent som föräldrar är kanske inte konstigt att Umeåbon Mi von Ahn har satsat på musiken. – Det spelar säkert stor roll, men de har aldrig pushat mig. Det har varit ett fritt val.
Sedan 2013 har hon satsat som artist i eget namn och fått en del lovord för sina engelskspråkiga poplåtar, bland annat från självaste Jan Gradvall.
– Jag ville bara släppa musik och göra ett avtryck. Förhoppningsvis, säger hon med ett skratt.
Hon inspireras av artister som Bon Iver och Feist, men också 90-talshjältar som Portishead och Massive Attack. I fjol släpptes albumet "Signals" och i januari ska hon spela in ny musik, som för övrigt ska testas på Piteåpubliken.
– Många melodier kommer när jag cyklar till jobbet eller står och diskar. Jag försöker att spela in dem. Sedan får jag se om de "flyger".
– Jag mår som bäst när jag får hålla på med musik. Har jag varit borta för länge från det blir jag lite låg.
För Mi von Ahn blir det dubbla gigs samma kväll. När hon är färdig med sitt eget set kliver hon på scen igen, som live-förstärkning till Väärt.
– Mitt eget band och medlemmarna i Väärt är människor jag verkligen gillar. Jag får åka ut och umgås med kompisar, säger hon.
Väärt, som bildades i Umeå för tio år sedan av medlemmar från Gällivare, har också en koppling till Piteå. Låten ”Ljus till svart” från 2010 dyker troligtvis upp på Piteåspelningen.
– Den handlar om händelser i Piteå. Jag hade ett ex från Hortlax och kollade Mobb Deep på PDOL, minns sångaren Pär Poromaa Isling.
För Väärt-gitarristen Johan Airijoki blir det här andra spelningen på Torsdagsklubben. Som soloartist var han nämligen bejublad premiärakt när klubben startade i våras.
Efter ett par mer folkmusikinfluerade album och ett som drog mer åt rock tog bandet paus, "på grund av en massa barnafödande". Vid återkomsten har det blivit ett poppigare sound där de influerats inte minst av amerikanska kritikerfavoriterna The War on Drugs och låtit Umeälven, snarare än Malmfälten och Tornedalen, påverka tonspråket.
– Här finns mycket ängar och rymd. Vi ville att det skulle låta så; känslan att cykla längs älven eller gå på ängarna. Jag tycker att det gör det.
På scenen är trion utbyggd till sextett.
– Det är fullt ställ. Det ska bli kul!