Pophögern strikes back?
Traditionellt har högern sett avvaktande på kulturens roll. Även om undantag självfallet har funnits, har den generella inställningen hos kommunpolitiker på högerkanten varit att för mycket pengar ges i stöd till konstformer som istället alltså borde klara sig på egen hand.
Runt om i landet har detta fått stor betydelse för studiecirklar, kulturhus, replokaler för unga band och kulturfestivaler, något som kulturarbetarna självfallet lagt på minnet.
En konspiratorisk tanke är att anledningen till att högerpolitiker så ofta slagit ned på just kulturen är för att de har saknat egen kultur. Det finns ju nästan inga svenska kulturarbetare som öppet tagit ställning för något högerparti och skapat verk utifrån en tydlig högervärldsbild. Varje ny ung högertrend de senaste 50 åren har därför kämpat med ett kulturdilemma. Vilka sånger ska man sjunga? Vilka böcker ska man läsa? Vilka konstnärer ska man gilla?
Utbudet är extremt skralt. Fortfarande, år 2006, verkar de unga högerblocksaktivisterna vara hopplöst utlämnade till att läsa Ayn Rand, vilket ju måste vara lite tröttande. Alltså har "pophögern" lanserats som om det skulle kunna bli ett trovärdigt begrepp. Men var ska man börja? Kanske med valaffischer? Högern var nämligen föregångare när det gällde färger på 30-talet (även om det inte vann några val). Å andra sidan led de redan då av pophöger-dilemmat: det var nämligen - som vanligt - vänstern och kommunisterna som lyckades ragga de riktiga konstnärerna (som till exempel X:et) till sitt parti .
I år har Wille Crafoord brutit ny mark genom att öppet stödja moderaterna och spela under partiets möten. Men när man gräver sig förbi schlagern och kommer djupare ner i kulturmarkerna blir det svårt att se hur det ska gå till att förnya kopplingarna mellan kultur och högerpolitik. Ja, det är till och med nästan omöjligt att ens i fantasin få en bild av hur till exempel en folkpartistisk konstnärs verk skulle se ut. Eller en kristdemokratisk för den delen. Konstvärlden väntar alltså än så länge på att erövras av pophögern. Det mesta talar för att det blir en lång väntan.
Så jobbar vi med nyheter