Politiskt förenklat om Lundkvist

NY BOK
René Vásques Díaz
Oliktänkaren ? en bok om Artur Lundkvist
Ordfront

Kultur och Nöje2006-03-07 06:30
JAN-OLOV NYSTRÖM
Kanske blev det Artur Lundkvists öde, att bli alltför representativ och därför framgångsrik i sin tid? Så att han i dag är mera intressant som idébärare av en viss epok än som en författare som ännu talar till oss med den klassiska stämman, den som alltid tycks oss ny?<br>Jag tänker på detta när jag läser Renée Vasquez Diaz bok om Arthur Lundkvist och dessutom frågar runt i den lilla bekantskapskretsen. Bland ingen spelar Lundkvist längre en roll, ingen minns en enda titel, men man erinrar sig med glädje dikter av Maria Wine, hans hustru. Det kan verka onödigt grymt att skriva det när föremålet nu åter uppmärksammas stort och det är 100 år sedan han föddes. I Skåne har firandet drag av det officiella, tal, seminarier, utställningar. <br>Så finns också denna förvånansvärt motståndslösa bok av Renée Vasquez Dias, Oliktänkaren Artur Lundkvist. Den visar hur väl Lundkvist formulerade tidens strömningar, hur hans radikalism enkelt kunde användas som identifikation för radikala, förtryckta, uppåtsträvande. Som en av normgivarna bland de ?fem unga? kan han 1931 utropa ?Frihet åt poesin? och formulera en av dessa paroller som förmår fånga tiden. Men när tidens glöd lagt sig har ofta parollerna gjort detsamma. <br>Så kunde det låta när modernismen i vår litteratur formerade sina styrkor, livsdyrkan, driftsdyrkan, oemotståndliga krafter. Nietzsche är inte långt borta, politisk radikalism inte heller. Diaz har skrivit en bok om den politiska varelsen Lundkvist, oppositionsmannen som trots en tydlig vänsterposition ibland avskyddes lika starkt av Sovjetvänner som av USA-anhängare. Där emellan ställde han sig, särskilt under 1950-talets kalla krig, han var en av tredje ståndpunktens största aktivister. Den riktning som vägrade ta ställning mellan USA och Sovjet. <br>Lundkvist var faktiskt inte kommunist, skriver Diaz, och det är viktigt. Hans namn kom aldrig under hyllningstelegrammen till Stalin, han var oppositionell mot dogmen och mot den sovjetiska praktiken, men tänkte högt om det ryska folket. Att inta den tredje ståndpunkten ansågs nästan värre än att vara öppen kommunist, de som gjorde det var människor med stort civilkurage: Folke Isaksson, Karl Vennberg, Werner Aspenström. <br>Tyvärr är Diaz bok enkelskriven, ungefär som en pamflett. I Diaz värld är Lundkvist en ikon ställd över kritik och diskussion. Det är resenären, debattören, rapportören Lundkvist som porträtteras. Litteraturen skymtar till ibland, som en blinkfyr mellan fredskongresser, debatter och utrikesresor. I det perspektivet är det också en konservativ bok, entydigt prisande modet, envisheten och glöden hos sitt föremål, ständigt övervakad av SÄPO. Arvet efter modernismen, efter de fem unga och efter Lundkvists livsbejakande primitivism, det får allt diskuteras på annan plats. <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län