Politisk thriller - utan spänning

Innan Paul Greengrass begynte regissera den ena med ryckigt nervös handkamera manövererade Bourne-thrillern efter den andra, med Matt Damon i huvudrollen, gjorde han en film som hette Sunday, Bloody Sunday. Om en beryktad massaker på oskyldiga, i en demonstration på Irland. Ingen nervös handkamera där. Och därför var den riktigt bra också. Man kan ursäktas om man tror att även The Green Zone ingår i Bourne-serien. Från filmaffischen riktar Matt Damon sin som alltid helt uttryckslösa, från alla känslor befriade och alldeles utomordentligt stoiska blick mot den presumtive biobesökaren. Samma huvudrollsskådespelare, samma regissör. Men också samma svårt irriterande handkamera och konstant hetsiga klippteknik, som väldigt nära nog sätter i gång tics hos undertecknad recensent. Det sägs inte rakt ut men filmen nästan förutsätts "bygga på en autentisk händelse". Det tas så att säga för givet. I alla fall befinner vi oss i Bagdad, Irak, 2003, när Pentagon presenterade "en källa" som visste att berätta att den avsatte och på flykt befinnande sig diktatorn Saddam Hussein hade arsenaler med massförstörelsevapen lite överallt. Detta tog den amerikanska Bush-administrationen som intäkt för att militärt invadera Irak. Och för att förbli kvar där. Ännu. Det var bara det att denna källa inte existerade och det gjorde inte de påstådda massförstörelsevapnen heller. Dessa fakta presenteras/avslöjas relativt snabbt i The Green Zone och därefer handlar det nästan helt och hållet om en (mycket ryckig) transportsträcka intill dess att Matt Damon; som soldaten Roy Miller som demaskerat hela bluffen och rättrådigt hotar med att avslöja den också, riktar sin avslutande stoiska blick ut mot den publik, som vid det laget nästan desperat längtande spejar mot utgången. Vad vi har i The Green Zone är alltså något så relativt udda som en politisk thriller. Nästan helt och hållet renons på spänning. Det hade behövts lite rediga konspirationer, biljakter och annan action för att få nödvändig filmisk studs på det hela. Nu låter man inom det området sig nöja med några rätt måttliga konfrontationer med handeldvapen, där Matt Damon naturligtvis bibehåller sitt skulpturala ansiktsuttryck oförändrat. Vi får helt enkelt förlita oss på den prima irländske karaktärsskådespelaren Brendan Gleeson, som en fläskigt överviktig CIA-agent med stripigt stekosflottigt hår, för att få ut åtminstone något av värde ur den här filmen.

Politisk thriller - utan spänning

The Green Zone är något så relativt udda som en politisk thriller. Nästan helt och hållet renons på spänning. Det tycker Kurirens Rolf Nilsén.