Poetiskt och personligt

Han kallar sig för poet men många tillskriver honom titeln "the godfather of rap". Detta eftersom han lade ramverket för rapen i en obarmhärtig fusion av jazz, spoken-word och soul med låten The Revolution will not be Televised redan på 1970-talet. När jag lyssnar på I’m New Here försöker jag inte identifiera hans kopplingar till hiphopen. Nej, det här är en ovanligt närgången skiva som varvar poesi och blues med tillbakalutade triphoptoner och välljudande akustiska ballader. På skivans titelspår, balladen I’m New Here, noterar jag självbiografiska kopplingar trots att låten är en cover: "no matter how far wrong you’ve gone, you can always turn around." Skivan är knappt 30 minuter lång, men under den korta tiden hittar Gil Scott-Heron rätt både musikaliskt och textmässigt. Visst, man kan tycka att det blir alltför många poesispår - men allt är så tungt och ödesmättat att det blir oemotståndligt. Nyligen såg jag en intervju med Scott-Heron. Han var nöjd med utvecklingen för den svarta befolkningen i USA. Men jag kan inte tänka mig att han är så nöjd med sina egna vägval. Det här är dock rätt väg.

Poetiskt och personligt

Gil Scott-Heron är en 60-årig man som levt ett ovanligt hårt liv. Stora delar av det förra decenniet skakade han galler för bland annat knarkbrott.