"En man vars liv i många aspekter är fullständigt ordinärt, men i andra avseenden så rikt som någon människas liv kan bli", sade den amerikanske förläggaren Edwin Frank till amerikansk radio i ett försök att ringa in romanens kärna.
Idén att ge ut Stoner på nytt fick han av en försigkommen bokhandlare på Manhattan. Edwin Frank sökte titlar till New York Review of Books högprofilerade klassikerserie och drabbades av romanen som han läste i ett sträck.
2006, 41 år efter att den först publicerades och 12 år efter John Williams död, nådde den äntligen en bredare läsekrets i USA. I Storbritannien blev den omskriven som "en av de stora glömda romanerna från det förflutna" vilket i sin tur ledde till att den franska författaren Anna Gavalda kontaktade sitt förlag. Hon insisterade på att själv få översätta den till franska.
Störst i Holland
Ändå är det holländarna som allra starkast tagit Stoner till sitt hjärta. I fjol toppade romanen försäljningslistorna och den sålda upplagan på holländska ligger nu på 250.000 exemplar.
- Oscar, den holländske förläggaren kom till bokhandlarna och sade "jag har en roman, den handlar om en mans liv, den är otroligt stillsam och författaren är död". "Kom tillbaka med något bättre" var deras kommentar, men han bara fortsatte med sitt engagemang.
- Det finns ingen enorm marknadsföring bakom de här succéerna, det handlar om att människor faktiskt har läst boken, säger Nina Eidem, förläggare på Natur och Kultur som nu ger ut den svenska utgåvan.
Strävsamt småbrukarpar
Vad är det då som plötsligt fängslar så många? Och varför har det inte skett tidigare? Stoner är en lågmäld för att inte säga grå berättelse om en man som föds vid förra sekelskiftet som det enda barnet till ett hårt arbetande småbrukarpar i den amerikanska mellanvästern. Dömd att tjäna jorden drabbas William Stoner av kärlek till litteraturen. I stället för småbonde blir han en akademiker i motvind vars många besvikelser i livet verkar förutbestämda av hans enkla ursprung.
- En stillsam roman om kampen för att leva ett värdigt liv, säger Nina Eidem i ett försök att enkelt sammanfatta berättelsen.
Som läsare kan man ändå varsamt vilja ruska om denne Stoner, få honom att i ännu högre grad trotsa omständigheterna, att åtminstone försöka behålla kontakten med sitt enda barn. Samtidigt känns hans sätt att agera helt trovärdigt, och in i det sista förväntar man sig att han äntligen ska få den upprättelse som han förtjänar.
- Det är ju det här motståndet han möter, som gör att man hela tiden känner sig på hans sida, säger författaren och kritikern Philip Teir, som skrivit det svenska förordet.
Poetisk rättvisa
Känd för att vara okänd, lyder en återkommande kommentar i de amerikanska artiklarna om Stoner.
Men det speciella med John Williams roman är inte att den förpassades till bokhyllorna utan att den faktiskt blev ihågkommen. "Han hade inte många läsare, men han hade de rätta - prinsar och småpåvar på universiteten och inom förlagsindustrin", skriver den amerikanska journalisten Alan Prendergast.
John Williams, själv litteraturvetare vid University of Denver, blev om inte känd så i alla fall erkänd. Förutom Stoner skrev han ytterligare två romaner, en som utspelades i Vilda västern-miljö och en tredje om romerska kejsare. För Augustus fick han också landets finaste litteraturpris, National Book Award. De disparata romanerna rymmer en "mörk och tröstlös" klarsynthet som kanske avskräcker de stora läsarskarorna, befarade en onödigt pessimistisk kritiker i New York Times 2007.
Philip Teir ser en parallell mellan den stryktålige huvudpersonen och det breda genomslag romanen nu äntligen fått. Inledningsvis får läsaren veta att William Stoner är död och att få minns honom.
- Varken romanen eller huvudpersonen gör mycket väsen av sig men till slut får båda den uppmärksamhet de förtjänar. Det är något fint med det, i att den här segheten kanske lönar sig. Ett slags poetisk rättvisa.