Poesin som ändå uthärdar
Aldrig att ni ska få läsa att jag börjar gnälla över varför inte folk kommer för att lyssna på poeter en lördagkväll. Aldrig. Vi lever i ett fritt land. Det fanns inga taggtrådsstängsel utanför Lillan. Folk hade bara inte lust, alternativt hade aldrig hört talas om poesikvällen.
Foto:
Okey, poesifestivalens finalkväll, sju svenska poeter och den betalande publiken såg ut att bestå av ... inte fler än tio personer. Jag märkte ingen besvikelse över den uteblivna publiktillströmningen. Självklart skulle arrangörerna och poeterna ha glatt sig över en fullsatt lokal, självklart. Men poeternas dikter är i första hand skapade ur inre drivkrafter. Det här handlar inte om ett gäng Idol-wannabees som väntar på att få en löpsedel och en kvart i rampljuset. Visst var det synd att publiken inte hittade dit, men de som kom fick lyssna till tänkvärda dikter och tankar som hjälpte till att skingra den allmänna ledan. Ord som fastnade
Kvällens huvudgäst var Arne Johnsson, firad och erkänd poet i det litterära Sverige. Här fanns också Maria Vedin, Roger Melin, Linn Hansén, Johan Christiansson Michael Economou och Joar Tiberg. För musiken stod Robert Ek, klarinett. Robert Ek ingår i Norrbotten NEO. Meningar, ord som fastnade under kvällen: Kölden är frusen tystnad Är allt ljus de dödas dröm om frihet? Vandra genom dygnen Tvirr, tvirr irr virr... De döda tänker tystare Jag kör 35 mil för att hitta ett enda ord Vi färdas i en farlig tunnel Dikten ska bära in i en upplevelse Det är naturligtvis svårt att göra varje poet rättvisa bara genom ett enkelt referat. Det blir de subjektiva intrycken som får komma fram. Michael Economou, poet från Skåne, tog hjälp av en gammal hederlig OH-apparat och visade svartvita fotografier av fotografen Matz Jörgensen, ett samarbete som resulterat i boken Utkast till en tröst för landskapet. För landskapet: det är aldrig så övergivet som det tror Roger Melin, Skellefteå, har gett ut tre diktsamlingar på Norstedts förlag. 2004 gav Black Island Books i Luleå ut samlingen Gån, 67 korta prosastycken om vandringar i Muddus och andra nordliga skogar. Entreprenör
Apropå Peo Rasks finurligt kritiska ord om kulturarbetare som entreprenörer, berättade Roger Melin stillsamt att han minsann själv är entreprenör. Han driver ett antikvariat på nätet och sökte ett litet bidrag, inget konstigt i det. Många entreprenörer i andra branscher har hjälpts på traven av ett litet statligt bidrag. Dock fick Roger Melin avslag med motiveringen att " ditt företag saknar långsiktig lönsamhet." Roger Melins melankoliska leende från scenen antydde väl att han struntade i byråkratens åsikt och att han tänkte fortsätta med sitt antikvariat och sin poesi. Liksom de andra på scenen: Joar Tiberg med öppningsdikten bestående av det enda ordet Fågelsång, som ett mantra som aldrig tog slut. Linn Hanséns skenbart enkla och ironiska dikter om Borås och vardagen i västra Götaland. Debutanten Johan Christianssons feberaktiga bilder från missbrukarnas liv runt Slussen i Stockholm. Maria Vedins klara och skarpa dikter, med en underbar strof som: Varvräknaren går upp till fyratusen, och jag kör om / ett rymdskepp med tolv ton urskog på väg mot kusten. Kvällen avslutades av Arne Johnsson som med de enkla orden skapade ett starkt flöde av dikter där minnen hemtrakt, boning, känslor och ensamhet var nyckelord. I hans dikter hörde jag också en bra sammanfattning av våra liv: Vi kommer alla ur det lilla.
Så jobbar vi med nyheter