Poesi genom politikens såll

Bakom TVn ändrades ljuset. 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider Bonniers Hans egen naturkraft får honom att trotsa samtidens vindar, antingen de blåser nyliberalt eller med lyrisk modernism. Han orkar ensam stå emot, han orkar läsa sina diktare tills han ser det politiska, och så har han samlat och kommenterat. 56 politiska dikter, ett orienterande och analytiskt förord om samtidslyrikens konjunkturer och förändringar. Bredden är enorm, vittnar om Greiders beläsenhet och förmåga att smälta, från Paulus Utsi till Johannes Anuyru, en ordentlig slagsida åt det samtida, nästan åt det aktuella diktmaterialet. Den mer historiska dikten finns icke med, äldst är nog Heidenstams Medborgarsång. Har det blivit en bra antologi, spännande, klok? Bästa svaret är nog att säga att den blivit greidersk. Genom att läsa igenom poesiarvet med politik i sikte har han nått sitt mål, men onekligen blir det en hel del dålig dikt på köpet. Politiken kan te sig sympatisk, och hans kommentarer är alltid både sympatiska och kloka. Att någon alls kan tycka om den vedervärdige Leon Larsson idag är dock mera chict än klokt. Hatets sång heter det tidsdokument från tidigt 1900-tal som Greider fallit för, en dikt som besjunger klasshatet, blodet och våldet. ?Hatet lyser upp världen, gör den tydlig? säger Greider. Förvisso, men i vilket perspektiv? Hatet är en blind kraft, kan brukas till vad som helst, men nästan aldrig till det uppbyggliga. Mycket riktigt blev också Leon Larsson en av de mer beryktade avfällingarna, men bland hatdiktarna var han inte ensam. Åtskilligt förblir mycket bra, Sonnevis Om kriget i Vietnam är mästerligt: dess träffsäkerhet, dess genomslag. Ett av få exempel i Sverige på hur dikt sätter igång ett politiskt skeende, åtminstone påskyndar det, debatten efteråt kantrade till upprorets fördel. En dikt som är ett tolkningsskifte, än i dag. Heidenstams Medborgarsång är ett annat exempel, formulerande rösträttsdemokratin i en tid där högern kunde kväka ur sig tankar som ?hur skulle det gå om staten leddes av en skomakare??. Men då får man inte läsa de tre destruktivt krigshetsande stroferna som Heidenstam också skrev. De utesluts nästan alltid och då är det här en av de mest effektiva politiska dikterna någonsin, ?det är skam, det är fläck på Sveriges banér/ att medborgarrätt heter pengar?. Ett mycket personligt urval, ofta överraskande, Greider lyckas läsa Ann Jäderlund politiskt. Hur många läs-arter jag än prövar får jag inte Lek, På spridda platser till att bli något annat än den vanliga språkmaterialismens depressiva mummel. Dock är hans efterkommande analys av det 1980-tal som såg Jäderlund och andra exklusivisera poesin in i oläsbarhetens tystnad, den analysen är bra. Politikens såll är kanske inte det bästa för poesins kvalité. Lite för många bidrag i antologin håller inte måttet som bra dikt, tyvärr, tyvärr. Lundell ska sjungas, inte läsas, Boye är förbrukad, Artur Lundkvist skriver ihjäl sig själv och Bodil Malmstens bidrag poserar ihjäl sig. Men Claes Andersson, Lars Gustavsson, Elmer Diktonius, Nelly Sachs och många fler ? de tål att läsas. Och så Greiders kommentarer, där finns den verkliga behållningen.

Poesi genom politikens såll

En antologi med politiska dikter, Bakom TVn ändrades ljuset, samlade av Göran Greider. Själva initiativet kan, i vår tid, nästan bara komma från Göran Greider.