"Plötsligt känns det inte alls som den sista"
Hela livet är en glad operett, vare sig man är fyra eller åttioett, sjunger Karin Paulin Ek i rollen som Ava Lundbäck i inledningsnumret på Staffan Westerbergs Glada Änkans röv som snart har premiär på Norrbottensteatern.
DAMFRISÖRSKA. Ava Lundbäck (Karin Paulin Ek) blåser biskopinnans hår. I själva verket föreställer bilden Staffan Westerbergs mamma.
Foto: Håkan Gidlöw
gång. - Jag vill ju jobba med dem och denna gång har jag också fått en gåva i form av fyra nya underbara människor, säger Staffan Westerberg och presenterar Anna Dahlgren, Harry Friedländer, Alexandra Pallfy och Victor Wigardt, som alla går sitt första år på Teaterhögskolan i Luleå. - Här är de inte elever, här är de med i gänget helt enkelt. Fråga i TP
Födda på 1980-talet känner de Staffan Westerberg från tv:s Syster Yster-serie. Undantaget är Victor Wigardt, som är yngst i sällskapet. - Första gången jag hörde talas om Staffan var när jag spelade TP och fick frågan om vad dramatikern som sades ha förstört en hel generation hette. Jag hade ingen aning och fick hela historien berättad för mig, säger Victor Wigardt. Sin vana trogen har Staffan Westerberg skrivit manus med de medverkande i färskt minne. Så sitter till exempel Sara Arnia med foten i gips under första akten, precis som hon gjorde i verkligheten för ett år sedan. - Staffan ringde och frågade om jag hade något att säga när han satt och skrev, men jag pratade väl mest om foten, säger Sara Arnia. Håller ställningarna
Gänget från Teaterhögskolan hade han aldrig träffat, men bad dem skicka små mobilfilmer. - De sade väl inte så mycket, men det blev ändå några specialskrivna monologer. När vi möttes och de fick läsa undrade de förvånat hur jag kunde känna dem så på pricken. Men i själva verket skriver jag väl alltid om mig själv och vi är väl inte så olika egentligen, vi människor, säger Staffan Westerberg. Denna gång har han skrivit in sig själv i en "lite prillig" familj som försöker hålla ställningarna mot den obevekliga utvecklingen på biograf-teatern Saga som i barndomen låg i Nygatsbacken. Själv spelar han rollen som biografmaskinisten Kalle Lundbäck. Sara Arnia är hans hustru Rose-Marie, med ansvar för biljetter och godis, medan Lars Paulin förvandlas till sonen Errol Lundbäck, biografpianist med den äran, gift med Karin Paulin Ek - som till skillnad från en namne är "den oberömda" damfrisörskan Ava Lundbäck. I familjen ingår också de fyra barnbarnen von Trapp som förgyller tillvaron med musik och som naturligtvis får lära sig sjunga med hjälp av Do, re, mi ur Sound of Music i en föreställning som tycks vrida och vända på begrepp som tid och minnen där på Saga-teatern som i nutid förvandlats till Åhléns parkering. - Jag gör ju så, jag tar publiken in i sorgen, men startar alltid i humorn, säger Staffan Westerberg, som förvandlar första aktens nummerliknande kabaré till någonting helt annat i den andra akten. Där låter han ett strandfynd bli skeppet M/S Smärtan med svarta segel, inspirerad av en dikt av Werner Aspenström, författaren och dramatikern som en gång uppmanade en ung Staffan Westerberg att själv börja skriva dramatik. - Jag har visserligen inte sett allt Staffan gjort, han har ju hunnit med så mycket. Men jag har aldrig sett honom göra något liknande som andra akten, säger Lars Paulin. - Den är som en enda lång dikt, säger Karin Paulin Ek. Många planer
- De gamla trotjänarna på Saga-teatern går på en vandring längs Kungsleden i sina sinnen och resten av ensemblen förvandlas också. Karin blir till exempel uppgraderad till Ulla Billquist och Lars en harpospelare, bland annat, säger Staffan Westerberg. Arbetet på Norrbottensteatern gör honom pigg påstår han och tillägger att det är bra för honom att komma upp till Luleå och arbeta då och då. Spela pensionär på scen gör han gärna, men i verkligheten umgås han inte med några planer på att dra sig tillbaka. Under våren gjorde han succé med uppsättningen Selma och Ågust på Stockholms stadsteater och till hösten planerar han för en ny uppsättning på Jämtlands länsteater. - Sen skulle jag också vilja göra något på Linnés lappländska resa för Norrbottensteatern, men vi får se hur det blir med det.
Så jobbar vi med nyheter