Plågsamma lustfyllda minuter

Låten värker fram som en växande huvudvärk. Lykke Li dansar indiandansen, vad hände? Det var annonserat för popspelning, det här är något eget. Everybody but me är kort men desto intensivare. Den ensamma trumman bankar framåt, måste ut ur tältet. Det passar en otålig Hultsfredspublik, mycket lockar utanför. Helt klart är Lykke Li inget one hit wonder, hennes personliga stil och vilja att göra något nytt kommer att hålla henne kvar. Femmannakören hummar, knäpper med fingrarna och är med i det visuella ljudbygget. Ortsnamnet Njutånger säger allt om Lykke Lis spelning. Det osar av åtrå och längtan, stjärnor tänds till och med över deras huvuden - eller i alla fall små, små strålkastare. Avslutningen är ett stilfullt långfinger till konservativa genre-beskrivare. Över ett piano som diskret plinkar fram Velvet Undergrounds Take a walk on the wild side, rappar Lykke Li fram "Can I kick it?" Yes, you can.