Många minns säkert Fittstim som kom på 1990-talet. Unga kvinnor vittnade på olika sätt om hur det var att vara kvinna i en värld formad av män. Nu kommer Pittstim. Den är varken motreplik eller polemik. Här vill 15 killar, de flesta födda på 1980-talet, förklara hur det är att växa upp till man och inse hur mycket som är snett i könsrollerna. Det finns med andra ord både medvetenhet och vilja att förändra. Här finns berättelser från ungdomshockeyn där det var självklart att man skulle tracka den som var ny. Nykomlingen skulle få veta sin plats. Men det vittnas också om att de som höll den manliga traditionen vid liv allra flitigast var tränare och pappor. Det var de som snackade om kärringtakter och skrek "fitta" åt domaren. Manligheten är, som killarna uppfattar den, en massiv inskolning i att inte känna, att hålla allt som kan kallas svaghet på ett knytnävsslags avstånd. Närmare än så får inga känslor komma, om de ändå gör det gäller det att slå blixtsnabbt . Så långt är Pittstim inget nytt. Många som givit sig in i debatten om "manligheten" under senare år, från Stefan Mendel-Enk till Peter Eriksson, har definierat den på liknande sätt. Det som gör den här boken till något nytt är den vidöppna hållningen. Att så pass unga killar vågar sänka garden och stå för vad de är, känns som ett generationsskifte. Manligheten har kanske inte förändrats, men däremot möjligen inställningen och medvetenheten. Texterna är som små pusselbitar, inte små för att de är obetydliga, utan därför att de kilar sig in och binder samman även de mest tabubelagda skrymslena. Att som man kalla sig för "feminist" har blivit ett enkelt sätt att placera sig bland "the good guys". Här visas att det är otillräckligt, att det bara bidrar till en debatt där våldtäktsmän och våldsamma män görs till onormala avvikare. För att komma problemet in på livet måste vi män våga erkänna att vi själva är en del av det, trots att vi varken våldtar eller misshandlar våra flickvänner. Eller som Kalle Berggren uttrycker sin hållning till manlighet. "Jag är, som de flesta killar, uppvuxen med den och har införlivat den till viss del, även om jag inte gillar den och försöker arbeta bort den. Som jag ser det handlar feminism om frigörelse även för oss killar: vi kan befria oss från den manlighet som lärt oss att vi kan ta oss friheter." Jag är egentligen inte förvånad över att det just är en ung kille som levererar den insikten. Men kanske ska man inte dra allt för generella slutsatser av en sån här bok. Ett problem är att lite för många av bokens bidrag är skrivna av människor som till sitt yrke är skribenter eller journalister. Om bokens bild av unga killar och deras inställning till könsroller är representativ kan diskuteras. Det gör dock inte texterna mindre läsvärda.
