Pistvakt

Film: Pistvakt Filmstaden Regi: Stephan Apelgren Manus: Lars Lundström Foto: Hoyte van Hoytema Musik: Thomas Lindahl Skådespelare: Lennart Jähkel, Jacob Nordenson, Tomas Norström, Sten Ljunggren, Barbro Oborg, Pierre Lindstedt, Carl Magnus Dellow, Amanda Uusitalo, med flera. Betyg: Tre kurirenhästar Varenda gång jag konfronteras med brödratrion Marklund i Svartliden så kommer jag att tänka på Anton Tjechovs systerliga trio i pjäsen Tre systrar. Det finns omisskännliga likheter dem emellan och det höll skådespelarna Jähkel, Nordenson och Norström också, om än lätt häpet och till sist hjärtligt storskrattande, också med om när jag presenterade parallelliteten för dem vid inspelningen i Arcushallen i Luleå, av den nu premiäraktuella filmen Pistvakt. Långfilmsversionen om bröderna Sven-E, Jan-E och Lill-Olle är en väsentligen annorlunda historia än den som har erbjudits i de knappt halvtimmeslånga TV-avsnitten. En fördjupning har skett. Det har röjts plats för rejäla känslor nu. Bruket av ?hojt? har reducerats kraftigt. Här och nu elimineras också slutgiltigt den dove fadersgestalten Stor-Erik ur brödernas liv. Mamma Gudrun lämnar Svartliden och far på solsemester till Spanien med bodega-ägaren Bengha. Bröderna lämnas kvar. Ensamma. Lill-Olle drömmer sig kvar med minnen av den oförliknelige kraftkarlen Stor-Eriks oändliga bravader. Det hänger nu på storebrorsan Sven-E att få Olle att förstå att fadern var en falsk bluff, som bara lämnade dem för att dra vidare över fjället till Norge och en tillvaro som fiskrensare där. Redan innan Pistvakt-filmens premiär har det börjat blossa upp en jättefånig debatt om det är så här norrländska män ska skildras? Det tycker jag är en debatt på sandlådenivå. Då har man väldigt lite att tjafsa om, om detta ska behöva ältas fram och tillbaka. Ska det vara så extremt svårt att förstå att det här är en parodi, en mycket kärleksfull sådan till och med? Det är ju snarare så att Pistvakt ägnar sig åt att parodiera den redan existerande vulgärbildsparodin ? om just norrländska män. Och de lyckas även mycket bra i denna sin vällovliga ambition. Det är nämligen gott om kärlek i den här filmen. Den kärve beslutsfattaren Sven-E, utmärkt inlevelsefullt spelad av Lennart Jähkel; den vilt frihetstörstande Jan-E, sökaren vid foten av fjället som Jacob Nordenson ger märkbara reliefer och så Tomas Norströms Lill-Olle, minstingen som får uppleva hur det är att inte alltid kunna kräva total uppmärksamhet från sin omgivning. Filmen Pistvakt är mycket bättre än många andra långfilmer som bygger på TV-serier; Svensson, Svensson filmen som ett klart skräckexempel. För att inte tala om Reine och Mimmi fjällen, efter Tre kronor. Men Pistvakt är inte någon stor film på det sätt som man kanske lägger in i det begreppet. Men den är sympatisk, gripbar och kommer alldseles säkert att hitta fram till sin publik. Det är också den sortens film som man absolut inte ska läsa in några subtila dubbeltydigheter i. Och givetvis är den inte heller någon pseudo-dokumentär om norrländska män generellt. Däremot skulle det vara tråkigt om det här vore det sista som vi fick se av bröderna Marklund i Svartliden, med vedervärdig fläskgröt med ketchup på tallrikarna och allting. Jag menar att de fortfarande har mycket kvar att förmedla till oss. Väldigt mycket.