Då, 66 år fyllda, går hon i pension från arbetet som enhetsansvarig och det är dags att lämna över till hennes efterträdare Birgitta Lundkvist.
- Kvinnobiblioteket är min baby. Det är svårt att klippa navelsträngen, men jag känner mig helt trygg att lämna över verksamheten till mina medarbetare och Birgitta, säger hon.
Roligt varje dag
Det var förra vintern när hon borstade bilen ute i kyrkbyn på väg till sitt arbete som hon kände att det var dags att gå i pension.
- Inte en vinter till, tänkte jag. Annars hade jag nog kunnat tänka mig att jobba lite till.
För arbetet som bibliotekarie har i stort sett bara gett henne glädje, att hon haft roligt varenda dag.
Ändå var det inte självklart att det skulle bli just detta yrkesval
- Jag är nog den enda bibliotekarien som inte läst litteraturvetenskap, säger hon.
Första planen var att jobba med marknadsföring vilket föranledde hennes studier i konsthistoria och språkkunskap.
- Bra ämnen för att jobba med reklam, trodde jag.
Men det blev inte reklambranschen. I stället satsade hon på museivärlden och läste i stället socialantropologi, ekonomisk historia samt nordisk och jämförande folklivsforskning. När hennes sambo fick jobb i Luleå följde hon med och lämnade Göteborg.
- Det var då jag stegade upp till bibliotekschefen och frågade om de behövde en sagotant.
Böcker och låntagare
Där och då började hennes långa yrkeskarriär bland böcker och låntagare. Först som timanställd, sedemera anställd och 1977 var hon färdig bibliotekarie.
Rätt yrkesval kan tyckas, för Berith Forsberg fullkomligt lyser när hon berättar om sitt yrkesliv.
- Jag har alltid varit intresserad av människor och på ett bibliotek sker många inspirerande möten. Folk kommer inte hit av tvång, för att de har ont som de som uppsöker en vårdcentral, utan för att man vill hitta något att läsa. Då får vi den underbara uppgiften att ledsaga låntagarna i hela vår boksamling. Det är lika roligt varje gång, säger hon.
Årets kvinnobibliotek
1990 utsågs biblioteket på Björkskatan till Årets kvinnobibliotek. En utmärkelse de sedan vann tre år i rad och därmed blev vandringspokalen deras permanent.
- Man kan kanske säga att konkurrensen inte var så hård, men utmärkelsen utvecklade vår verksamhet, skapade en bas. Vi fick ett tyst medgivande, säger hon.
Förvandlingen av ett vanligt folkbibliotek till ett kvinnobibliotek beskriver hon som ett pusselbyggande. 1988, innan beslutet var taget, höll de en föreläsningsserie om barn med psykologen Mare Tamm från Boden.
- Det vi såg var att det kom jättemycket kvinnor. Den erfarenheten tog vi med oss. Vi förstod att det behövdes en arena för kvinnor där de kunde träffas, lyssna på föreläsningar, vidga sina vyer och få sina tankar bekräftade.
Den andra pusselbiten var när de fick en förfrågan om en presentation om kvinnliga författare och deras litteratur från socialdemokraternas kvinnoklubb Katas döttrar.
- Det var ganska ovanligt i slutet på 1980-talet att tala om dessa frågor, annat var i fokus, men eftersom flera i arbetslaget var intresserade av kvinnofrågor så tackade vi ja.
Kvinnovecka
Det resulterade i bibliotekets första och enda kvinnovecka, där bland annat Ebba Witt-Brattström föreläste på 8 mars om hennes litteraturvetenskapliga avhandling om Moa Martinsson.
Men det var först 1990 när det utbröt en sjuksköterskestrejk som inriktningsbeslutet togs på allvar.
- Det var en väldig diskussion runt strejken där anställda inom offentlig sektor anklagades för att vara oförändringsbenägna och oeffektiva. Och vem jobbar i offentlig sektor? Jo, kvinnor. Det var som att anklaga hela kvinnokollektivet. Då bestämde vi oss för att behövs kvinnoveckor hela året.
Egentligen inget revolutionerande beslut. De flesta av besökarna är kvinnor och de lånar också fler böcker än män.
- Med intryck från företagsvärlden marknadsanpassade vi vår verksamhet, ler Berith Forsberg.
Förändrad verksamhet
Folkbiblioteket på Björkskatan blev till ett kvinnobibliotek med böcker och tidskrifter om, av och för kvinnor. Öppettiderna förändrades också, förmiddagarna var inte längre vikta till skolklasser, syftet var att öppna dörren för alla.
- Det är väl klart att unga och gamla ska kunna mötas. Dessutom var det en tid när syskon inte fick behålla sin dagisplats när de fick syskon. Föräldralediga behövde någonstans att gå på förmiddagarna.
De permanentade också föreläsningsserierna för att skapa en arena för kvinnor och har jobbat aktivt för att bygga ett nätverk där ett mål har varit att synliggöra kvinnoorganisationer. 166 föreläsningar har Berith Forsberg hunnit med av vitt olika slag.
- Ebba Witt-Brattström var min första föreläsare och näst sista. Hon har följt oss genom åren och besökt oss fyra gånger.
Krävts medvetenhet
Men att bibehålla inriktningen har krävt ett aktivt arbete och ständigt tänka på vad de gör.
- Medvetenhet har varit vår metod för tänker man som "vanligt" är det männen som får plats, säger hon
Kvinnobiblioteket är det enda i sitt slag i Sverige. Det finns ett vetenskapligt bibliotek i Göteborg med samlad kvinnohistoria, liksom i London där man samlat allt om suffragetternas historia.
- Det finns också ett bibliotek i Paris med inriktning mot kvinnor, men det är de bibliotek av vårt slag jag känner till, säger Berith Forsberg.
Nu väntar som sagts en ny fas i livet, där hon ser framemot att kunna läsa böcker på dagtid och eventuellt lyfta andra kreativa sidor.
- Sedan säger jag som alla andra. Jag har barnbarn som ger mig stor glädje. Långsamt kommer det inte bli.