För ungefär ett år sedan startade den första upplagan av Pianovår i Boden. Första inbjudna solist var nestorn Hans Leygraf. Ett problem som då blev uppenbart var det bedrövliga skick som Björksalens flygel befann sig i. Det var endast med största tvekan som Leygraf genomförde sin konsert vid det tillfället.
Nu ett år senare ser situationen totalt annorlunda ut. Flygeln är renoverad till toppskick och salen har börjat få en ansiktslyftning som den väl behöver efter mer än 20 års slitage. Lägg därtill den goda akustiken som Björksalen har för denna typ av musik och jag tror att här finns ett framgångskoncept för att sprida god musik i Norrbotten. Som åhörare utlovas vi ytterligare två konserter i serien under våren och det ser jag verkligen fram emot.
Först ut detta år att gästa Boden var den Wien-baserade pianovirtuosen Stefan Arnold. Jag har honom fortfarande i gott minne från hans besök med Stockholms Sinfonietta för ett antal år sedan.
Då som solist i Beethovens första pianokonsert. Det mest anmärkningsvärda med den konserten var det närmast kammarmusikaliska samspelet med dirigenten Okko Kamu.
Från denna konsert blir det två andra minnen som kommer att bestå: de långa linjerna och den totala klangkontrollen. De långa linjerna kunde man märka på flera plan. Först i programsammansättningen där han gick från det sena Schubert-stycket 3 Klavierstücke (D 946) vars melodier och harmonik fortfarande är väldigt tydliga, över Piazzollas Angel vars melodi i första satsen inte kan stå Schubert långt efter, till Schumans Kreisleriana, där den romantiska epoken har gjort sitt fulla intåg med sin harmonik och tematik. Det är bara tio år mellan Schuberts och Schumans musik i tid räknat men en hel värld i musikaliskt uttryck.
De långa linjerna finns också i den dynamiska dispositionen av konserten och i den melodiska fraseringen. Men det är ändå den totala kontrollen över pianots klang som gör det starkaste intrycket. Arnold mejslar fram minsta detalj på ett så naturligt sätt. Och när han i tredje satsen av Piazzolla-stycket (Resurrección del angel) suger musten ur den fallande basgången finns det inte mycket mer att önska.