Personligare Torsson
- Vi ville jobba som vi gjorde på de tidigaste plattorna. Mycket omsorg om detaljerna, säger Bo Åkerström.
Det är första gången de träffas efter sommaren för att repa. I ett öde hus på universitetsområdet i Lund har de i år setts regelbundet för att få till ett nytt album. Ooh, pilotglas hojtar någon när Thomas Holst försenad släntrar in i ett par pilotbrillor. Andra passar på att vädra ut. Nu ska de 14 låtarna på nya albumet Det fjärde bästa bandet i Lund sättas, spelningen på Malmöfestivalen är bara dagar bort. Det var för att variera hitkavalkaden med kultklassiker som Det spelades bättre boll, som projektet drogs igång. Trots att ett par bandmedlemmar egentligen inte hade tid så blev det alltså ett nytt album - det sjätte på 31 år.
- Man blir less på att spela samma gamla låtar live. Så vi kände att det var dags för en ny skiva, säger Bo Åkerström.
Han är Torsson; låtskrivare, sångare och ende originalmedlem från det band som en gång föddes i Klippan. När basisten Dan Persson säger att "jag har bara varit med sen 1983" får man ett visst perspektiv på det här hobbyprojektet. Men det är med förnyad energi man gått in i hemstudion den här gången.
Jobbat med soundet
- Vi tycker att vi inte fick till det riktigt på de tre senaste skivorna. Nu ville vi verkligen något med soundet, vi ville få fram en känsla av hur vi jobbade på våra första plattor, säger Bo Åkerström.
- Det är kanske svårt att prata attityd, vi är ju inte 20 direkt... men vi ville ha tillbaka direktheten, säger Dan Persson.
Man ville ha fläskiga gitarrer "uppblandade med våra vanliga trudelutter", man ville att varje instrument skulle höras så att stereonördarna kunde separera dem, man ville ha den där akustiskt drivande gitarren... och då har vi hamnat i teknikaliteter, så låt oss kalla det för vad det låter som: Progg.
- Det gör ju det. Eller kanske mer som Pugh lät vid tiden för proggen.
Finurliga texter
Det är soundet man jobbat med, men det är alltid texterna folk har förknippat med Torsson. Vissa av Åkerströms finurliga texter låter som ren proggsatir: Bakom lasarettet, En tung missbrukare. Men här finns också något nytt, ett personligt tilltal.
- Jag brukar gömma mig i berättelserna, men en låt som Utan dig är personlig och flera är rent självbiografiska. Så har jag aldrig skrivit förr och det är fruktansvärt svårt. Jag har den största respekt för svensktoppslyriker som vågar skriva ut banaliteterna.
Aldrig diskuterat texterna
Men inom bandet har man faktiskt aldrig diskuterat texterna. När de väl är skrivna så är de. Sen ägnar man sig åt musiken. Ny för i år är Michael Sellers från Sinners och Langhorns. Han är bandets tredje gitarrist och en del av den nya energin i Torsson. Hans båda band - samt Damn! - är de band som ligger före Torsson i rankingen. Alltså "de tre bästa banden i Lund", som de ser på saken.
- Vi var ju tvungna till det, om vi skulle få Michael att spela med oss, säger Bo Åkerström med ett skevt leende.
Många rankar dem säkert betydligt högre. Men Torssons självbild passar nog ganska bra till en nästan-pallplats. En ironisk Sven Nylandersk fjärdeplats. Och så fint det passar till just en proggplatta.
Så jobbar vi med nyheter