– Redo? Micke?
Inspelningsledarens direktiv ekar ut i Filmpool nords studio på Kronan. Ett draperi med motivet av ett gammalt lägenhetskomplex hänger runt det som byggts upp till en ganska ruffig arbetarklasstrea under 70-talet. Här utspelar sig stora delar av Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Åsa Linderborgs självbiografiska roman Mig äger ingen.
– Aaa!
Mikael Persbrandts karaktäristiska stämma hörs bakom några lager av tillfälliga väggar. Och så dyker han upp. Liksom lufsande i skinntofflor och som vi sedan en tid tillbaka är vana att se honom – i vit skjorta, höga brunbeiga byxor och så den där mörka mustaschen. Hans nästan teatraliskt långsamma hasande verkar komma med paketet. Och ingen av dem i filmteamet, som snällt sitter och väntar framför monitorn, tycks hetsa upp sig.
Sjuåriga Ping Mon Wallén kryper tålmodigt in i garderoben där hon ska sitta tills Mikael Persbrandt visar sig i bildrutan. Eller tills pappa, härdarmästare Hasse, sträcker ut sin hand mot femåriga Lisa.
Mig äger ingen tar oss tillbaka till ett 70-talets Sverige, där nedmonteringen av välfärden är i full gång. Och där Lisa med sin villkorslösa kärlek kämpar för att behålla bilden av sin alkoholiserade pappa som hjälte.
Precis när Mikael Persbrandt presenterades som härdarmästare Hasse, konstaterade han i riksmedia att det fanns en hel del paralleller dem emellan. Han var också nöjd att få göra ett porträtt som ställer högre krav än ”endimensionella James Bond-roller”.
– Vi har ett behov av att se porträtt av pappor. Verkar det som. Men för mig – om man spelar mamma, pappa eller hen spelar ingen större roll, säger Mikael Persbrandt och fortsätter:
– Jag letar hela tiden efter bra roller. Och om jag inte minns fel tror jag att jag bad om att få den här. Visst var det så?
Han vänder sig till Kjell-Åke Andersson som nickar. Det är inte första gången de arbetar ihop. För två år sedan var de båda här uppe för att spela in Någon annanstans i Sverige. Och både före och efter det har Mikael besökt Luleå i filmsammanhang. Dels 2007 då Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick spelades in, dels så sent som i mars då Hypnotisören stod på tur.
– Mycket bra allihop!
Kjell-Åke Andersson avslutar garderobsscenen och det har blivit dags för lunch. De tre inspelningsveckorna i Norrbotten och Luleå är snart över. På måndag ska alla samtliga scener i filmen vara inhämtade och premiären beräknas till hösten 2013.
– Jag blev väldigt tagen när jag läste Åsas bok. Det är sällan som vi får en sådan fin beskrivning av det svenska samhället ur ett arbetarklassperspektiv, säger Kjell-Åke.
Mikael Persbrandt passerar med sin currytallrik och konstaterar:
– Vi har haft en fin filmresa. Jag tror vi hittat rätt anslag och jag hoppas vi lyckas förmedla den kärlek och medmänsklighet som finns i romanen. Men jag vet att det här blir bra.