Peps fick Morjärv att gunga

SPELNING Peps Persson & band Morjärvs Folkets hus Lördag 21/5?05 Fyra Kurirhästar En lördagskväll i det folkligt, festligt, fullsatta Morjärvs Folkets hus tillsammans med Peps Persson och hans stilettvassa band. Om man säger att det gungade, så har man ändå bara antytt lite försiktigt vad det här handlade om. Ibland kändes det som om hela byggnaden avspänt svajade fram och tillbaka i baktakt, när den utropsteckensmale Peps och hans skickliga musiker skapade ett sväng så organiskt, så avslappat men ändå koncentrerat och så fullt av godmodig medmänsklighetsvärme och genuin känsla, som man rimligtvis bara ödmjukt kunde begära. Peps Persson är ju en i allra högsta grad levande legend inom svensk reggae- och bluesmusik. Nu hade turnébussen (han lider av flygrädsla) tagit honom och bandet ända upp till Morjärv. Och redan från start, när Peps höjde munspelet och försynt gick i närkamp med det, så var det hela i princip i hamn. Därefter var det hela en prydlig uppvisning i musikalisk grundtrygghet samt hur man varierar en baktakt i det hart när oändliga. Makten var min penna, Talkin? Blues, Vilddjurets tecken tuffade fram genom lokalen. 23.20 spikades publikfavoriten Hög standard in. Med flera, med mera och många andra låtar därtill också. Gitarristen Stefan Sandberg bände fram stilfulla solon och kompetensen hos de övriga musikerna var även den garanterat hög. Falsk matematik, alltid lika härligt fräscha Oh Boy och så sköna Styr den opp som extranummer. En riktigt skön och publiktillvänd kväll var ett faktum. Och Peps Persson får gärna komma tillbaka till länet lite oftare, även om det inte var fullt så länge sedan som jag trodde som senast han varit här. I hastigheten glömde jag bort en spelning i Stadsparken i Luleå, i samband med ett av Sjöslags-arrangemangen i mitten av 90-talet. En stund efter spelningens slut tar en mycket avstressad Peps emot i Folkets hus källare. Han berättar att det är lika roligt som ?någonsin tidigare? att vara ute och spela för fansen. ? Det är så här jag vill ha det. Inte några krusiduller utan bara rakt på, säger han och puffar lugnt på en pipa som av aromen att döma inte nödvändigtvis innehåller tobak. Peps har hållit på i över 40 år i musikbranschen och han minns också, mycket väl, den allra första platta som han inhandlade. Och var köpet ägde rum också. ? Jag var nog åtta år, så där 1954 eller 1955, och jag gick in på Strandqvists musik i Helsingborg och köpte Heebie Jeebies med Louis Armstrong. ? Ett köp som jag aldrig har haft någon direkt anledning att ångra. I mitten av 60-talet gick han under namnet Linkin? Louisiana Peps (något som han nu bara ler rätt mångtydigt åt) och i början av 70-talet kom dubbel-LP:n The Week Peps Came To Chicago, som spelats in med hjälp av en del blueslegender. ? Nej, jag har aldrig varit tillbaka till Chicago, även om det var roligt att vara där och spela in den där plattan, säger Peps nu. ? Med tiden började jag tycka att en vit kille som jag inte hade något att tillföra en musikform som i så hög grad bygger på erfarenheter som de färgade var innehavare av. Så jag avvecklade bluesen lite lagom försiktigt och började i stället utveckla min egen variant av reggae. Den skånska sorten. Peps är fortfarande ute och rör på sig regelbundet i turnésvängen. Och inte för att han spelat just i Morjärv tidigare, men han säger sig älska att spela på just den sortens ställen som det gamla Folkets hus (starkt mysighetsbefrämjande med hamburgergrillning ute på gården och annat i den stilen) erbjuder. ? Jag undviker gärna större ställen. Kontakten med publiken är ju så mycket bättre på lagom stora spelplatser. Numera skaffar han sig musikaliska impulser och influenser genom att bland annat lyssna på arabisk musik. Tekniskt sett hänger han också med; hans pappa var radiotekniker och de generna har gått i arv till Peps. Någon karriärretrospektiv cd-låda har han inte tänkt på. Även om han säger att det säkert finns en hel del alternativa tagningar och till och med någon liveinspelad låt som sträcker sig över tjugominutersgränsen, som skulle kunna inkluderas i en sådan. ? Däremot håller jag på med att slutmixa en platta som ska komma till hösten och som innehåller nyskrivet material. ? Äntligen! ska den heta. Med utropstecken. Det är viktigt! Ett utropstecken lika smalt som den godmodige Peps själv. Får man kanske lov att anta.