Trots att de japanska serierna och filmerna har funnits i väst ganska länge nu, har de i Sverige inte tagits på så stort allvar. Hemma i Japan är kanske främst manga hur stort som helst. Och inte bara bland ungdomarna. Affärsmän, småflickor och pubertetspojkar ? alla läser manga. <BR>Till skillnad från de västerländska tecknade serierna och filmerna, berör de japanska allt från romantik och gulligaste gulligull till ren pornografi och riktigt grovt våld. Dessutom skiljer sig själva tecknandet ganska mycket åt från det västerländska. <BR>Trots olikheterna sägs det att den moderna, japanska mangan växte fram ur Osamu Tezukas fascination för de klassiska, amerikanska seriefigurerna med Bambi i spetsen. Han gillade de uttrycksfulla figurerna och började att skapa egna.<BR><BR><STRONG>Långt före alla andra</STRONG><BR>Pauliina Nurmela, 25 år, är en av dem som fastnade för anime och manga väldigt tidigt, långt innan många andra insåg att de faktiskt kommit i kontakt med den japanska kulturen redan som barn. Candy Candy, Sandybell, Starzinger och Rai grottpojken gick alla att hyra på video och är tidiga exempel på anime. Men inte förrän Pauliina som 15-åring upptäckte Akira som då gick på TV1000, öppnade sig den riktiga världen fylld av anime, manga och annan japansk kultur. <BR> ? Jag vet inte riktigt vad det var. Men med Akira så förstod jag att det fanns manga och anime även för vuxna. Det var så annorlunda och på något sätt befriande, säger hon.<BR>I Sverige uppstod något som närmast kan liknas med en manga- och animeboom 1996, då flera företag började att hyra ut och sälja både tidningar och filmer. Tyvärr inriktade de sig främst på mycket grovt våld och hela mangagenren bojkottades av den svenska kultureliten.<BR><BR><STRONG>Startade förening</STRONG><BR>I samma veva startade Pauliina Nurmela föreningen Higashi no mizu. Namnet betyder östra vattnet på japanska, samma betydelse som Luleå har på samiska, och hjälpte bland annat de drygt 300 medlemmarna att upptäcka nya, svåråtkomliga serier och filmer. <BR>I dag är föreningen lagd på is då det är betydligt enklare att få tag i all slags japansk kultur. Dessutom har Pauliina Nurmela fått en ny passion ? japansk musik och då framför allt genren visual kei. <BR><BR><STRONG>En livsstil</STRONG><BR> ? De som ser mycket anime kommer oundvikligt in på musiken. Fast visual kei är så mycket mer än en musikstil, mer ett koncept eller en livsstil. Och många animefans gillar den visuella looken som följer med stilen. <BR>Visual kei bygger på gammal manga och var populär i Japan redan under 80-talet. I dag är Mana, frontfigur i bandet Moi dix mois, en av de mest populära visual kei-artisterna. Varje söndag i området Harajuku i Tokyo kan man i dag se människor som klär upp sig till sina favoritartister och många liknar just Mana. Idén kommer ursprungligen från de stora serietidningsmässorna i Tokyo då många klädde ut sig till sina favoritmangakaraktärer. <BR>I dag ses bland annat den gothiclolita-inspirerade stilen mer och mer som en vardagsstil. <BR>Men precis som med manga och anime ligger Sverige även här lite efter. I Frankrike och Tyskland är manga stort och musiken har åtminstone börjat uppmärksammas. <BR>Pauliina Nurmela som kan så gott som flytande japanska och hittills har besökt landet sex gånger, planerar dock att ändra på Sveriges bristfälliga intresse för den japanska musiken. <BR> ? Jag läser ljudteknik och vill gärna jobba med den här typen av musik. Så småningom kanske jag kan få hit några band. Men det får nog bli till södra Sverige i så fall. Det skulle nog inte funka här i Luleå. Inte ännu. <BR>Om du vill veta mer om just manga kan du besöka manga-rummet på Bok & bild i helgen på Konstens hus.
