Paul Auster tar in på Hotell Existens

NY BOK Paul Auster Dårskaper i Brooklyn Översättning: Ola Klingberg Albert Bonniers Förlag Berättelsen, eller berättelserna för de är många, handlar om ljus och mörker, konst och förfalskning, om USA som frihet och förtryck. Och om kvinnor, om V.P.M., Vacker Perfekt Mor och om den övergivna och våldtagna, porr-aktrisen Rory, inlåst och utnyttjad av de nykristna. Återberättaren som är Rorys morbror, Nathan Glass, har efter en canceroperation återvänt till Brooklyn för att skriva Den mänskliga dårskapens bok och vänta på döden. Harry, Nathan och systersonen Tom träffas och talar om den inre tillflyktsorten, Hotell Existens. Det finns inte två människor, två berättelser, som är likadana och därför är också alla Hotell Existens olika. Den homosexuelle Harrys hotell har en pianobar där Cary Grant en gång slog sig ner och smekte honom på låret. För Tom handlar det om att återse sin saknade syster Rory och att dela sitt liv med människor han älskar och respekterar långt från den kristna högerns och de tjugoåriga IT-miljonärernas, knullkanalernas och spykanalernas USA. En Auster-bok är många böcker. Samtidigt som Nathan Glass berättar Dårskaper i Brooklyn, gör han noteringar för Den mänskliga dårskapens bok och funderar på den tänkta förlagsserien Gränslösa biografier, som skall ge alla människor sin berättelse, därför att de förtjänar det. Kanske är allt det där samma bok, den vi läser. Eller är Dårskaper i Brooklyn i själva verket det förfalskade originalmanuset till The Scarlet Letter, den amerikanske 1800-talsförfattaren Hawthornes uppgörelse med de kristna puritanernas förtryck och kvinnoskräck, den konstfärdiga förfalskningen som Harry Brightman planerar att sälja för miljoner och där-igenom finansiera vännernas Hotell Existens. OK, det är light, lättläst, man vill veta hur det går, en feel-goodhistoria, som slutar lyckligt ? Auster öppnar det slutna rummet ? kanske på ett Hotell Existens, som i så fall inte är annat än här och nu, bara en attityd hos den som för ett ögonblick har insett att Carpe diem betyder något och inte bara är en halvbildad fras. Solen skiner när berättaren lämnar sjukhuset. Det var inte hjärtinfarkt, han dog inte och hemma väntar den älskade Joyce. Han är lycklig, det är den 11 september år 2001, men klockan är ännu bara åtta på morgonen.