Jämtlänningen Patrik Backlund har i dagarna släppt sitt debutalbum Patrik Backlund is an arsonist. Eller debut-LP kanske man ska säga. Den släpps nämligen enbart som limiterad vinylutgåva i 300 exemplar.
- Det är trist att vara lättillgänglig. Folk i branschen frågar bara när det kommer ut på streaming-tjänster. Det tycker jag är så jävla trist. Jag tycker man ska låta dem som verkligen vill ha musiken få den först. Och då i ett riktigt bra format.
Han är 25 år gammal, minst sagt kompromisslös, independent och konstant pank. Skivinspelningen har skett enligt DIY-modellen i Östersund. Man märker snabbt vad Patrik är för slags person. Han är av den sällsynta sorten, en tänkande människa. En artist som inte bara vill synas och stå på scen. I sann "jag mot resten av världen"-anda ställer han sig kritisk till den allmänna synen på hela musikindustrin:
Skev världsbild
- Kissie skrev i sin blogg, på sin sämsta jävla svenska, att hon var emot att det bara går att lyssna fem gånger i månaden på samma låt, med den största gratisstreamingtjänsten på nätet. Det är oförståeligt och hemskt. Det är en skev världsbild. Jag är emot att folk gnisslar över att betala 50 kronor i månaden för att få konstant tillgång till i princip all musik i hela världen. Tänk att det är sådant som provocerar folk. Martin Hanberg (sångare i Vapnet och Hospitalet) skrev en superbra krönika om låten We used to wait av Arcade Fire, som handlar om det där. Att man väntade på saker förr i tiden. Det var en klar fördel.
Östersundscenen
- Det gjorde att man uppskattade till exempel musik. Alla är inte ute efter att sälja sig själva. Även om man lagt ned alla sina pengar och all sin själ på att få ihop en skiva.
Patrik bor numera i Umeå men tillhör det som man brukar kalla för Östersundscenen. I rakt nedstigande led från Säkert!, Vapnet och Popterror:
Alla har flyttat
- De är grymma människor, men jag är inte som de. Då menar jag inte att jag är bättre än dem heller. Vad är ens Östersundscenen? Jag tycker inte att den finns. Om den gör det, så är det bara jag som tillhör den. Alla har ju flyttat därifrån inklusive jag själv, men jag spelade i alla fall in plattan där. Plus att allting handlar om att vara i den miljön. Ända från att jag var tre år gammal.
Vad handlar texterna om, mer specifikt?
- Det är någonting jag inte vill prata om. Exakt vad jag menar med texter och så där. Jag bygger upp lyrik lite kryptiskt för att kunna sjunga om det som ligger väldigt nära hjärtat. Liksom, om avgörande händelser i mitt liv. Men en del fraser är naturligtvis raka. En mening som kommer åter flera gånger på skivan är Home is where I slept last night. Det handlar lite om att bryta sig loss från ett sammanhang man inte vill tillhöra - och göra sig sin egen familj. Men jag tycker man får lyssna själv för att bilda sig en egen uppfattning.