- Och vad gör han då? undrar han.
Chauffören hade antagligen hört hemma inom den yngsta ålderskategorin, 0-35, som imitatören Bosse Parnevik uppmanade att applådera, för att visa hur många av dem som var på plats.
Det kom något enstaka klapp. Men betydligt flera när han frågade hur många "från 75 och uppåt" som befann sig på plats.
Här var det såväl folkligt, festligt som fullsatt på lördagseftermiddagen, när Parnevik botaniserade i sitt ofantliga galleri av röster och identiteter som han har dragit på sig genom åren.
Parnevik debuterade i imitations-branschen i slutet av 50-talet och efter ganska många års uppehåll så uppger han sig nu vare ute på sin allra sista "memoarföreställning".
Och var man bara tillräckligt antik för att minnas fordom tiders välbekanta namn som pseudonymen Glokar Well (piprökande och legendarisk sportjournalist med stora glasögon), Egon Kjerrman (hellre än bra-sjungande allsångsledare), en oavbruten kavalkad av politiker med Olof Palme i täten och den skosuleknarrige centerledaren Gunnar Hedlund i klungan, samt andra kända och okända, så hade man en gediget nostalgisk lördagseftermiddag.
Bosse Parnevik är en jäkel på just kombinationen imitation och infernaliskt manér (som Jokkmokks-Jokkes hejdlöst machetesvingande tjosan-sätt att hantera samt spela gitarr) och klarar fortfarande obesvärat av att få sin stora publik att skratta så att de nära nog kvävs.
Detta, bäste taxichaffis, är alltså Bosse Parnevik.