- Det här är lite krångligt. Men jag ska försöka förklara det så får vi se.
Meddelade tisdagskvällens gäst på Luleås litterära scen, författaren och DN-kolumnisten Henrik Berggren, som via ett mångtydigt och mycket atletiskt kroppsspråk och en fullständig fors av oavbrutet intressanta ord i en och en halv timme samtalade med journalisten Marianne Söderberg - om Olof Palme, utifrån Berggrens fenomenalt intressanta och 714-sidiga biografi över denne: Underbara dagar framför oss.
Boken kom ut 2010 men Henrik Berggren är långt ifrån less på att turnera omkring och prata om den ännu. Publik saknas inte heller till dessa prat; Lilla salen i Kulturens hus hade samlat på sig en respektingivande skara.
- Tvärtom - det är roligt att få åka omkring och träffa folk och kanske få lite beröm för allt hårt arkivjobb jag utförde under arbetet med boken, log Henrik Berggren lite när han berättade det.
Det som Henrik Berggren åstadkommit är en mycket imponerande och för svenska förhållanden relativt ovanligt arbete; som amerikanska kolleger till honom som Richard Rhodes och Jack Newfield brukat syssla med, fulla av nyfikna detaljer, fakta, en del kuriosa och diverse annat. Sammanförda till en väldigt imposant helhet.
Olof Palme hade befunnit sig i mitten av 80-årsåldern nu, om han hade fått finnas kvar bland oss och inte hade eliminerats efter biobesöket på Bröderna Mozart, den där sista-februarikvällen 1986.
Palme var inte någon dagboksskrivare så något sådant förelåg inte för Berggren att konsultera. Då blev det arkivstudier och en myckenhet av intervjuer i stället.
- Det tog fyra-fem år. Och jag har inte några svårigheter med att hävda att jag tycker det blev en bra bok, som utgör ett slags facit till ämnet och den tid som det handlar om.
Som alltså är 1900-talet. Berggren definierar Palme som en man som sammanfattar hela 1900-talet - i sin person och som politiker.
Berggren startar med anfäderna och i Kalmar, där släkten kom flyttande till Stockholm från. Stockkonservativa, stabil överklass där moderns familj kom från Finland och Baltikum, Tysklandsvänner, en namne och farbror till Olof Palme stupade på den vita sidan i Finska inbördeskriget 1918.
Olof Palme själv for dock mot väster i stället för mot öster. Efter studier vid Kenyon College (tillsammans med den blivande filmstjärnan Paul Newman) 1947 liftade och luffade han runt i vidsträckta delar av USA i tre månader. Det blev åtminstone grogrunden till hans socialdemokratiska övertygelse. Samt till hans lika starka antikommunism.
- Han var alltid en konsekvent realist och även moralist, beskrev Berggren sitt biografisubjekt.
- Men det är klart att han har mytologiserats, främst efter sin död. Men förhoppningsvis har min bok bidragit till ett mera balanserat porträtt.
Det Berggren har haft svårast för med Olof Palme är de lögner som han producerade, i samband med både IB- och Geijer-affären under 1970-talet.
- Men politiker ljuger ju. Så är det bara.
En intressant kväll, i skuggan av Olof Palme. Kul också, eftersom Henrik Berggren ägde en hel del av den där ljuvligt knastertorra understatementhumorn som brukar karakterisera exempelvis engelska kolumnister.
Och - för att återknyta till inledningen: han lyckades förklara allting, på ett tämligen fullödigt vis.