<P>Alfie </P>

Alfie
Royal Bio
Regi: Charles Shyer
Manus: Elaine Pope, Charles Shyer ? efter Bill Naughtons roman
Foto: Ashley Rowe
Musik: Mick Jagger, Dave Stewart, John Powell
Skådespelare: Jude Law, Marisa Tomei, Omar Epps, Nia Long, Jane Krakowski, Sienna Miller, Susan Sarandon, med flera.

Kultur och Nöje2005-01-08 06:30
Rolf Nilsén
Redan i mitten av 1960-talet personifierade Michael Caine, i dåtidens Swingin? London, den oansvarige hjärtekrossaren och bon vivanten Alfie; en charmig men ytlig cockney som steg på kvinnor med ungefär samma fermitet som andra stiger på bussar.<BR>Nu har den här historien dammats av och scenförändring har skett till Manhattan, även om Alfie själv fortfarande är samme gamle engelsman och den här gången spelas han av Jude Law.<BR>Det är en berättelse om sökandet efter kärlek och om hur desperat ensam och kontaktsökande som den kärleken också kan bli. Om man tillåter den att bli det. Och det gör Alfie. Typ hela tiden.<BR>Det var mörkare stråk i 1960-talsversionen av Bill Naughtons roman och Caines Alfie var betydligt nonchalantare och arrogantare mot sina kvinnor, än vad Jude Law tillåter sig att vara.<BR>Men likafullt var också Caine den skicklige gestaltaren av proffsförföraren av dessa två. Man trodde mera på honom, än på Law som virvlar in hos sina många dambekanta och aldrig blir speciellt emotionellt engagerad. Tills det är för sent, så att säga.<BR>Tack vare de porträtt som levereras av Marisa Tomei, Sienna Miller och ? allra främst ? Susan Sarandon (som i vilken sorts roll hon än gör aldrig är annat än bra) så klarar sig dock denna Alfie-modernisering någorlunda bra.<BR>De kontrasterar med ett känslodjup som Jude Law inte klarar av. Och därmed är det kvinnorna som besegrar Alfie. Och mycket långt från tvärtom.<BR>Dessutom är det alltid kul med julmiljöer från New York och det känns fint när Mick Jagger och Dave Stewart samarbetar i Old Habits Die Hard.<BR>Fast ett aningen större mått av bitterljuvhet hade inte heller varit så illa.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!