På väg och räls till Archangelsk

Genom ångorna av vodka hälsar ett trettiotal anläggningsarbetare välkommen upp i vagnen klockan 00.58 i Kandalaksja. De är liksom jag på väg till Archangelsk, ärkeängelns stad. De har jobbat i Murmansk en hel månad i sträck. Nu väntar välbehövlig vila. I turistbroschyren, som jag några dagar senare får i min hand i Archangelsk, står det att en tågresa i Ryssland är ett socialt experiment. Det kan på västerländskt manér inte uttryckas bättre. Det finns förstaklassvagnar också. Där kan man stänga om sig med risk för att gå miste om mycket som sätter färg på minnena från resan. Väljer man öppen sovkupé, som de flesta ryssar gör, kan ressällskapet variera. Här kommer man nära varandra, fysiskt framförallt, och om du har tur får du riktigt trevligt umgänge också, språkförbistringarna till trots. Britsen i sovkupén är visserligen lite hård men sömnen god på den utrullade madrassen mellan de rena lakanen för 40 rubel, eller 10 svenska kronor, per set. Brobyggarna, som blir vår benämning på de ryska arbetarna, hade jobbat i en månad i sträck i Murmansk. Nu väntar en lika lång återhämtning med familjer och flickvänner hemma i Archangelsk innan det bär iväg norrut igen. Några sover oavbrutet hela den långa resan. Fler är de som med vodkans hjälp håller sig vakna hela natten och aldrig vill sluta prata bandy och bygga broar på det sällskapliga planet. Vi är flera i mitt svenska ressällskap som kommer från Kalix, Karlsborg och Västerås. De är kända orter i bandyvärlden till vilken också Archangelsk oomtvistat hör. Det förenar oss denna natt på tåget genom norra Ryssland. Här möter vi öst Vi är på väg österut det är inte att ta miste på. Ta fotplattorna på toalettstolsringen exempelvis. Det fungerar allra bäst om du klättrar upp, placerar fötterna på anvisad plats och intar hukande ställning. Bra träning för lårmusklerna men inte särskilt handikappvänligt. I varje tågvagn puttrar en stor samovar. Förutom te och kaffe lagar vi nudlar och blandar pulversoppor när hunger gör sig påmind. Det gör den flera gånger under den dygnslånga resan. Tåget gör några längre uppehåll ibland. På järnvägsperrongerna står små tanter i förkläden och säljer underbara piroger med olika innehåll. Snösmältning och tjällossning bjuder på lervälling runt järnvägsstationerna. En välklädd ryska i högklackade stövlar promenerar iväg med sin resväska från stationen. Tur att hon har styltor tänker jag och undrar om hon bor här eller bara är på besök. Hundarna som alltid samlas runt tåget när vi gör stopp är förmodligen på hemmaplan. De viftar vänligt på sina svansar. Fortsättning följer i morgon.

På väg och räls till Archangelsk

I sex avsnitt med början i dag kan du följa med på en resa österut. Resrutten startade med buss från Kalix till norra änden av Vita havet och orten Kandalaksja för att sedan fortsätta söderut och vidare österut med tåg till slutmålet Archangelsk.