På väg i stillsamma rörelser

Han kom att låta höra tala om sig ordentligt när han under vinterbiennalen i Luleå 2006 lät bygga ett taklöst, men slutet rum, just i detta vita förgängliga. I The Wall tillbringade han sedan flera dygn. Inte minst barnen ägnade honom stor uppmärksamhet. I Boden visar han dock mer traditionella tekniker, smide och oljemåleri. Men även här är de yngsta mycket närvarande. Till känslan bidrar diptyken Nattlig färd II där ett krypande barn i den högra delen är på väg mot en stor slät yta i den vänstra. Det är ytan som oroar. Den är klart röd men jag tänker ändå is. Tunn, tunn is. Bakgrundens gröna och blå mot den i brandgult lysande horisontlinjen, gör barnet mycket ensamt. I Bärbaras sällskap syns återigen ett barn på väg men nu så där som barn ska ge sig av. Den vuxne som får hålla handen en stund är därför en privilegierad. Överhuvudtaget handlar många av verken om att vara på väg. Lundqvist avbildar sina människor utan tydliga ansiktsdrag, men i stillsam rörelse och kan med en linje skapa illusionen av förflyttning. Gestalterna är ofta placerade i riktning ut från bilden, mot höger eller mot betraktaren, och verken har faktiskt drag av illustrationer. Det finns helt enkelt något bläddervänligt över dem, de går från vänster till höger så där som västvärlden läser en bok. Något som faktiskt stärker känslan av barns närvaro är också färgerna. Konstnären arbetar i första hand med de fyra grundfärgerna; lägger det röda, gula, blå och gröna i lager på lager på duken, och presenterar dem sedan i stora fält. För gestalterna används istället företrädesvis vitt, och för horisonten växlar han över till en sekundärfärg, en klar orange. Men färgvalet liksom de stora tomma ytorna som återkommer i verk efter verk, bidrar även till att ge utställningen ett stillsamt uttryck. Det störs inte ens när konstnären använder en klar gul färg eller att ytan ska se krackelerad ut. För det har han ristat linjer i färgen och kompletterat med jämna påstrykningar med palettkniv. Ytorna är därför omväxlande blanka och spruckna, men inte särskilt skulpturala eller expressiva. Och hur han framställt bilderna väcker lika stort, om inte större intresse, än själva motiven. Med de smidda skulpturerna placerade i fönstret är det däremot inte något särskilt. Lite tankeväckande är dock
Vädersträck. De små huvudena eller riktningsvisarna, här finns rörelsen igen, är alla i olika grad omlindade av tygremsor. Kanske vill Lundqvist säga något om tillståndet på klotet, hur illa det står till för människorna i olika väderstreck.

På väg i stillsamma rörelser

Konstnären Lars Lundqvist, bosatt i Luleå, arbetar i många olika material. Ett av dem är snö. Nu ställer han ut i mer traditionella tekniker.