När Samiska teatern i Kiruna sätter upp Strindbergs Fröken Julie heter pjäsen Nieida Julia, Jean blir Johan och Kristin Risten.<br>August Strindbergs klassiker är ständigt aktuell, färdas över värld och tid. På Dramaten förminskades pjäsen till kuliss för ett skandalomsusat relationsdrama i kvällspressen. I Sydafrika blev Jean svart betjänt åt den vita fröken Julie. På Samiska teatern väljer man språket som symbol för att synliggöra maktspelet, men man vänder på de traditionella rollerna: Herrskapsfröken Julia talar nordsamiska medan tjänstefolket Johan och Risten pratar svenska.<br>Regissören Haukur J Gunnarsson, med ett förflutet både som chef för Beaivvás Sámi Teáhter och Hålogalandteatern i Tromsö, har också gjort den språkliga bearbetningen av pjäsen utifrån utgångspunkten att Strindbergs drama handlar om maktmissbruk på flera olika plan, uttryckt bland annat i förhållandet mellan kvinna och man och mellan underklass och överklass.<br> ? Vi lägger dessutom till språket, som ju också handlar om makt och identitet. Johan talar samiska bara när han tjänar, lite motvilligt. Hans språk är svenska. Julia pratar samiska och använder svenska när hon underkastar sig. Det gör framför allt Julia tydligare ? hon mister en del av identiteten som går igen i språket och när hon har förlorat allt går hon helt över till svenska, säger Haukur J Gunnarsson.<br>Språket bara ett redskap<br>Risten, tjänstekvinnan och Johans fästmö, är den enda som använder språket konsekvent. Hon talar svenska med Johan och samiska med fröken, balanserar dramat, försöker upprätthålla de socialt givna positionerna. I Samiska teaterns uppsättning är Risten ingen biroll och för skådespelaren Elisabeth Heilmann Blind har hon tidvis varit en svår nöt att knäcka.<br> ? Risten tar in allt utom när hon sover som en stock, säger Elisabeth Heilmann Blind.<br>I Nieida Julia är samiskan ett högstatusspråk medan svenskan intar en underordnad position, något som inte bara vänder upp och ner på många av våra invanda föreställningar utan också visar på tydliga språkliga skillnader. I det samiska språket finns inte ord som ?greve? och ?aristokrat?.<br> ? Vi rör oss här i en fiktiv värld som vi aldrig sett för att sätta fokus på det vi vill ha fram. Pjäsen beskriver ingen svensk-samisk konflikt och visar inte heller på någon historisk sanning utan språket är bara ett redskap, säger Haukur J Gunnarsson.<br>Trots många fantasier mötte skådespelaren Jesper Åwall ingen exotism på Samiska teatern i Kiruna. Däremot en liten intim teater där det just nu är ståplats i köket för alla som arbetar med uppsättningen av Nieida Julia.<br>Ryktet har nått storstan<br>Vid köksbordet sitter rekvisitören Aino Hivand och skapar en bur till fröken Julias fågel. På stolen bredvid sitter scenografen och kostymören Yngvar Juhlin från Oslo och syr fast detaljer på en mjuk sammetsväska. På scenen i rummet intill repeteras det för fullt inför premiären den 3 februari. Tre veckor spelar man på sin egen scen i Kiruna. Sedan följer gästspel och turné under våren. De scener som man kan besöka måste vara tillräckligt stora för att rymma Yngvar Juhlins tolv meter breda och böljande scenografi. En minimalistiskt skapelse, långt från naturalismen.<br> ? Det där om minimalism nämns ofta när det gäller mig, men själv tänker jag inte så. Däremot är det min erfarenhet att om man ger ett rum en abstraktion skapar man möjligheter till tolkning och medskapande hos publiken, säger Yngvar Juhlin.<br>Kostymerna är däremot typiska för detta samtidsdramas dåtid. Fröken Julia bär vackra kängor, Johan ridstövlar, kläderna ingår i den sociala kontexten.<br>För Samiska teatern, som ofta tycker sig leva i skuggan när det gäller svenska medier, har ryktet om den annorlunda uppsättningen färdats ända till storstadspressens drakar. Visst kände regissören Haukur J Gunnarsson lite oro inför det prestigefyllda i att sätta upp Strindbergs omtalade klassiker, men vågade ändå steget. För Leammud Biret Rávdná, som ursprungligen var professionell dansare innan hon gick över till skådespeleriet, och nu gör rollen som Nieida Julia väckte inte pjäsen någon vånda till att börja med.<br>En utmaning<br> ? Men så pratade jag med en kompis och berättade att jag skulle göra Fröken Julie. Då fick jag klart för mig att rollen har samma tyngd och status som Ibsens Nora har hos oss i Norge och då tänkte jag ?hjälp!?.<br>Jesper Åwall för sin del sökte rollen på grund av sitt stora Strindbergsintresse och ser arbetet med uppsättningen som ett stort och viktigt tillfälle. Själv varken förstår eller talar han samiska, vilket naturligtvis är en utmaning när han som skådespelare både ska förstå sina medspelare och kunna uttala sina egna repliker på rätt sätt.<br> ? Men jag har haft mycket god hjälp av både ensemblen och vår språkkonsulent Siri Utsi och när jag läste mina samiska repliker första gången fick jag applåder.<br>
