I Pär Rådströms klassiska roman Tiden väntar inte från 1952 sitter huvudpersonen Greg Bengtsson hemma i bostaden, djupt försjunken i arbetet med att skriva det fiktiva landet Baravias historia.
Fantasivärlden är en flykt från den grå vardagen och jobbet på lokaltidningen i småstaden Norrhammar. Ju mer berättelsen utvecklas, desto svårare blir det för huvudpersonen att skilja verkligheten från fiktionen. När katastrofen närmar sig, gör den det i bägge världarna - som blandas samman och allt mer återspeglar varandra.
En fråga som dröjer sig kvar efter läsningen är om vi egentligen någon gång kan skilja lek från vardag, oavsett om det gäller barn eller vuxna.
Funderingen kan lätt appliceras på den spelgenre som går under benämningen figurspel. Figurspelen har en drygt hundraårig historia (ett slags startskott gick med författaren H.G. Wells regelbok Little Wars, som kom ut 1913). I korthet går spelen ut på att man bygger och målar miniatyrfigurer och låter dessa drabba samman på historiska eller fiktiva slagfält.
I senaste numret av tidningen Miniature Wargames kan man läsa att andra världskriget sedan lång tid tillbaka är det absolut mest populära scenariot, följt av Napoleonkrigen, antiken och Amerikanska inbördeskriget.
Och när man bläddrar igenom tidningens redogörelser för slag som för länge sedan förlorat i betydelse för de allra flesta - som till exempel Barrosa 1811, Dettingen 1743 eller Singling 1944 - så är det inte utan att tankarna går till Pär Rådströms huvudperson.
2000-talet såg ett starkt uppsving för andra världskriget och antiken inom fiktionen. Efter decennier av kalla kriget-skildringar på filmduken framstod den aktuella verkligheten plötsligt som alldeles för komplex för att ens hantera. Efter terrorattacken den 11 september, vändes därför blickarna mot en tid som var lättare att förstå - och betydligt mer svartvit. För vem är egentligen ond och vem är god i dag? Hade det ens varit ett möjligt projekt att hänge sig åt en fantasivärld som byggde på samtidens maktkonflikter?
I fiktionen, liksom i figurspelen, är det lätt att se en desillusionerad Greg Bengtsson som förgäves försöker hålla verkligheten borta genom att rikta intresset mot en annan tid och ett annat liv.