Men Immortals håller sig nästan hela tiden på rätt sida kalkonträsket och är riktigt snygg och underhållande.
Huvudpersonen är oäktingen Theseus, som ovetandes har tränats av en förklädd Zeus under sin uppväxt. När den onde, och då menar jag verkligen onde, kung Hyperion som spelas av Mickey Rourke förklarar krig mot folket i Hellas i sin jakt på den legendariska Epirus båge, sprider sig de brutala våldsamheterna snabbt. Theseus slår sig ihop med några slavar och ett underskönt orakel spelad av Frieda Pinto och försöker kämpa emot. Samtidigt pågår en annan strid, bortom molnen. Zeus försöker få sina gudabarn att sluta lägga sig i människornas affärer men Athena, Poseidon och de andra har svårt att bortse från grymheterna. Och vad händer om Hyperion verkligen hittar bågen och lyckas med sin plan - att befria de sedan urminnes tider instängda titanerna?
Regissören Tarsem Singh har några saker på gång här som inte är så tokiga. Han skapar coola visuella världar, alla som såg hans The cell med Jennifer Lopez känner igen sig. Här finns djuriska masker, aggressiv, lite creepy stämning, dova labyrinter blandat med signalfärger. Det är inte den typiska sandal-och-svärdkänslan, scenerierna känns lätt futuristiska samtidigt som en del kläder är som inspirerade av både vikingatid och Lars Wallin. Han har dessutom lagt till en metallisk finish på bilderna, som är rätt läcker. En liten bonus är att alla effekter får Mickey Rourkes ansikte att se helt normalt ut i kontrast.
Det här grekiska dramat avslutas med ett väl blodigt, utdraget och våldsamt datorspelsinspirerat slakteri. Men tja, jämfört med vad som pågår i Grekland på riktigt just nu är ändå detta sevärd eskapism.