På oändliga äventyr i kunskapens värld

Idéhistorikern Sven-Eric Liedman föreläser i Luleå. Han är aktuell som nominerad till Augustpriset för sin fackbok "Stenarna i själen".

Kultur och Nöje2006-11-02 06:00
Marianne Söderberg
Någon skrev att det finns forskare och forskare. De som forskar och forskar, ofta inom högspecialiserade områden, och de som mest filar på sina meritförteckningar. Och så finns Sven-Eric Liedman. En ganska bra beskrivning av en forskare vars gärning på senare år också letat sig ut till allmänheten genom böcker som I skuggan av framtiden, belönad med Augustpriset 1997, Ett oändligt äventyr (2001) och den senaste Stenarna i själen - nominerad till årets Augustpris för bästa fackbok. Sedan några månader tillbaka är Sven-Eric Liedman pensionerad från sin tjänst som professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet och det tycks ha blivit för honom som för så många andra i hans situation: kalendern är ganska fulltecknad. I dag kommer han till Luleå för att hålla en föreläsning, öppen för allmänheten, på Sunderby sjukhus i samband med landstingets Forsknings- och utbildningsdag. Ämnet för denna dag som för så många andra när det gäller Sven-Eric Liedman är kunskap, ett ämnesområde som han bland annat behandlat mycket ingående i boken Ett oändligt äventyr. <SPAN class=mr>Kunskapsbegreppet </SPAN>Boken, vars titel inspirerats av Karin Boye, är en minst sagt bred genomgång av kunskapsbegreppet med utgångspunkten att människans historia till stor del också är historien om hennes kunskaper. Vår vandring från savannen till metropolen har gjorts på en kunskapsväg. Därmed är kunskapen inte något ytligt, något som man ena dagen tar till sig för att nästa kasta ifrån sig, utan införlivad med hela vårt sätt att leva och förstå världen. En bok i rättan tid, skulle man kunna säga. En tjock tegelsten med glimtar från hela kunskapshistorien presenterad i en samtid när vi talar om vikten av kunskap, till och med om kunskapssamhället, utan att närmare precisera begreppet. Vilken sorts kunskap talar vi om, frågar Sven-Eric Liedman i sin bok, och svarar själv att det som oftast avses är information. Men mellan information och kunskap ligger en väsentlig skillnad: kunskaper måste vi tillägna oss medan information enbart är material för kunskap. - All kunskap är i grunden alltid praktisk. Därmed tar det tid att förvärva kunskap, säger Sven-Eric Liedman, som reagerar över den förhärskande ideologi som säger att kunskap inte ska odlas utan blott och bart användas. - Det finns en tendens, starkare ju mer brådskan präglar arbete och liv, att se kunskap som enbart resultat. Vägen dit är en transportsträcka som ska tillryggaläggas så snabbt som möjligt. Det gäller att komma fram i tid, kunskapen ska finnas tillreds när den behövs. <SPAN class=mr>Berättar motsatsen </SPAN>I sin bok berättar han om motsatsen, plockar exempel ur vetenskapshistorien där stora upptäckter har gjorts via ganska krokiga omvägar. Snabbheten står i stark kontrast till eftertanken och fördjupningen. Den som får en briljant idé som sedan utvecklas till storartade resultat tycks alltid vara väl förberedd. Till och med det unga datasnillet gör sina nydaningar därför att hon suttit i timmar framför sin skärm och dessutom utvecklat sin originalitet i ständigt samspråk med likasinnade. På den vägen har hon fått sin förmåga att urskilja vad som är fruktbart eller inte, något som skulle vara omöjligt utan verklig kunskap. - Kunskapen har många sidor, i vissa fall rent sinnliga och människan har oändligt många egenskaper som skiljer oss från exempelvis datorerna, som enbart kan bistå oss som hjälpmedel i vårt kunskapssökande. Personligen reagerade jag därför starkt under 90-talets ekonomiska kris när undersköterskor med stor kännedom om vad sjukdom är och hur den upplevs sattes på datakurser, eftersom det ansågs finare att kunna det mest elementära om datorer än att kunna något om det komplicerade mänskliga. Vi talar om det livslånga lärandet, men ofta betraktas människan utan sammanhang. Förlorar vi jobbet omskolas vi till någonting helt annat, ofta utan förbindelse med det vi tidigare arbetat med. Som den forskare han är går Sven-Eric Liedman osentimentalt igenom den motsägelsefulla och ofta förvirrade verkligheten, vilket inte hindrar honom från att rikta polemiska uddar mot många samtida företeelser. På ett ställe i boken citerar han filmregissören Lisa Ohlin som i ett inlägg skriver: "I mediegymnasierna utbildar man massor av människor i tekniken att göra en film, men man har tagit bort historielektionerna. Så gör man en generation till idioter. Det tekniska är det allra lättaste. Det är att ha något att säga som är svårt". <SPAN class=mr>Framtidshopp </SPAN>För honom representerar Lisa Ohlins uttalande ett slags framtidshopp. - Får man bara korta snuttar av sammanhang blir tillvaron trist till slut. Lustfyllt blir det först när man lär sig lite här och lite där och så småningom ser ett sammanhang. För ett samhälle är det viktigt att människor känner sig hemma med vad de kan, inte upplever sig som utkastade i tomma intet. På så sätt har kunskaper en samlande effekt. - I dag talar skolledare ofta om att gymnasielärarna har en viktig uppgift i att sälja skolan, hitta på fiffiga kurser som kan locka till sig niondeklassare. För mig förefaller det osunt att lärarens viktiga jobb reduceras till ett säljande och jag tror på en reaktion mot det där på sikt. Själv tycks han driven av den lust och nyfikenhet som hjälper oss att komma över läroprocessens motstånd. Hans egen stora produktion - tre omfattande bokverk på nio år - väcker dessutom funderingar kring hans tankar om relationen mellan kunskap och tid. - Intresset och entusiasmen inför ett ämne är nödvändigt för att övervinna motståndet i en läroprocess. Och vad det gäller mitt eget författarskap så kan man väl säga att jag samlat i ladorna under ett helt liv. Kunskaper som finns där och som jag kan komma tillbaka till när jag väl bestämt mig för att skriva.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!