Rolf Nilsén: På Kurirens redaktion - natten när Palme sköts

Den 28 februari för 20 år sedan var en fredag.
En tämligen händelselös och anonym fredag, ända till 23.21 på kvällen.
Då sköts Sveriges statsminister, Olof Palme, till döds på Sveavägen i Stockholm. Av en, åtminstone officiellt sett, fortfarande okänd gärningsman.

Kultur och Nöje2006-02-28 06:30
Rolf Nilsén
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<P>TISDAGSKRÖNIKA/ROLF NILSÈN<BR><BR>Olof Palme var på väg hem till bostaden i Gamla stan tillsammans med sin hustru Lisbeth, som även hon besköts av samme officiellt sett okände gärningsman. De hade en stund tidigare lämnat biografen Grand, där de tillsammans med sonen Mårten och dennes dåvarande flickvän hade sett Suzanne Ostens film Bröderna Mozart.<BR>Det var egentligen meningen att Olof och Lisbeth Palme skulle ha sett Lasse Hallströms film Mitt liv som hund. Men de ändrade sig och valde Bröderna Mozart i stället. De gick i väg utan några livvakter. Och Olof Palme kom aldrig hem igen.<BR>Jag var kvällsreporter på Kurirens redaktion den här kvällen. Som jag minns det så hade absolut ingenting särskilt hänt. Det var alltså det vanliga: telefonsamtal till polis och larmcentral och kanske skrev jag också färdig någon text som hade blivit liggande eller så. <BR>När arbetstiden tog slut blev kvällsgänget sittande en stund i fikarummet och pratade. Det var redigerarna Hasse Häll, Kjell-Arne Johansson, Pär Öbom, Peter Lundberg, nattredaktören Roland Johnson och jag.<BR>Av dessa är numera en avliden, två jobbar på andra ställen och vi är tre stycken som fortfarande finns kvar på Kuriren.<BR>Plötsligt plingade det till i den teleprinter som var kopplad till nyhetsbyrån TT. På tidningsspråk hette det att det ?flashade? - alltså att en nyhets som bedömdes som viktig hade inträffat.<BR>Detta var strax efter midnatt, natten mot lördag den 1 mars 1986<BR>Sveriges statsminister Olof Palme var då redan död. Men det var först då som det offentliggjordes.<BR>Då ringde Roland Johnson till Kurirens tryckeri och beordrade att pressarna skulle stoppas. Sedan gjorde en minimal styrka medarbetare om dels tidningens första sida och även två-tre av insidorna. Detta kom sedan med i större delen av upplagan och Kuriren var den dagstidning i Norrbotten som kunde erbjuda sina läsare den fylligaste rapporteringen av mordet på Palme, redan på lördagsmorgonen.<BR>Vi fick för övrigt beröm av den dåvarande redaktionsledningen, för att vi hade stannat kvar och druckit lite vin och öl innan vi skulle ge oss ut i nattlivet.<BR>- Hade ni inte gjort det så skulle vi jävlar i helvete inte haft någonting alls i tidningen, som den redan då legendariske nyhetschefen Stig Enbom i vanlig ordning så drastiskt uttryckte det.<BR>Och det skulle inte konkurrenttidningen NSD heller ha haft. Om inte en taxichaufför hade noterat att det var lite väl sena aktivieteter i främst Kurirens tryckeri och tipsat en kompis på NSD om detta, som i sin tur kollade upp saker och ting, tog sig i ilfart till redaktionen och gjorde om - enbart första sidan.<BR>Men dettta är ju bara att konstatera, ingenting annat. I lägen som det föreliggande känns det bara puerilt att ägna sig åt konkurrens.<BR>Och i ett tal dagen därpå formulerade sig Palmes nära vän och ministerkollega Thage G. Peterson som så att ?En iskall vind drog genom Sverige?, vid meddelandet om Olof Palmes död.<BR>Just så heter även reportern Lars Borgnäs mycket intressanta och mycket läsbart skrivna, över 500 sidor omfattande bok, som nyligen utkommit (Norstedts förlag).<BR>Borgnäs har gjort åtskilliga reportage om mordet och om de olika spår till möjliga gärningsmän som förekommit under årens lopp; endera ensam eller tillsammans med kollegan Tomas Bresky och för exempelvis TV-program som Uppdrag granskning och Norra magasinet.<BR>Jag uppfattar Borgnäs som en djupt seriös och engagerad reporter. Under läsningens gång får han mig till och med att omvärdera min hittillsvarande åsikt, att det skulle ha varit Christer Pettersson som var den som sköt Palme.<BR>Övertygande och på punkt efter punkt (det är för många för att redovisa dem här, men titta i boken - där finns de!) redovisar Borgnäs att det allra mesta talar för att det INTE var Christer Pettersson som sköt statsministern.<BR>Borgnäs är mera inne på konspirationsteorin. Och han redovisar massor. Några bestickande uppgifter från hans bok är bland annat:<BR>Av de 22 mordplatsvittnenas berättelser framgår att INGEN kan beskriva mördarens ansikte.<BR>Lisbeth Palme har hela tiden vägrat att låta polis och åklagare ta del av en anteckningsbok som tillhört hennes mördade make. Detta är något exceptionellt i en mordutredning.<BR>En polisman, i boken kallad bara ?P?, bosatt i Stockholm men med rötterna i Tornedalen, begick 1993 självmord genom att stoppa in ett dubbelpipigt gevär i munnen och trycka av. Detta skedde vid ett besök i Tornedalen. Den polismannen var känd för sitt hat till Palme.<BR>Och nu har många glömt bort hur hatad Olof Palme var i mycket vida kretsar. Men så var det ju. Lars Borgnäs redogör för det mesta; från knäppskallar till högerextrema och djupt seriösa potentiella gärningsmän.<BR>På morddagens eftermiddag stal någon Palmes överklagande till länsrätten, om det så kallade Harvardärendet där han anklagades för skattefusk. Samtidigt raderades överklagandet från länsrättens dator. Vem/vilka som gjorde detta har aldrig kunnat klarläggas.<BR>Med mera, ur en mycket spännande och av många teorier bestyckad bok skriven av en skarp journalist.<BR>Och trots allt, till nästa gång:<BR>Lev Väl.<BR>Katten Malin hälsar.</P>