På jakt efter de stora känslorna

Det är slut med producenten och senare pojkvännen Love Olzon. - Jag är bra på att vara själv, jag behöver det. Men så kommer det förstås en tid då jag vill spela upp mina nya låtar och få höra hur bra de är, säger Nina Kinert. Nina Kinert har hunnit spela runtom Europa, som förband och körmedlem till Ane Brun och Tomas Anderson Wij. Nu driver hon egna bolaget Ninkina Recordings och spelar tillsammans med sitt band över hela Europa. Bara några dagar innan hon kommer till Luleå på onsdag spelar hon i Spanien, sedan bär det vidare Amsterdam. 2004 gjorde hon skivdebut med lågmälda Heartbreaktown. På senaste skivan Pets & friends låter det coolare, det är mer elektroniska beats och groovigt. På en scen vill hon kunna spegla sig i publiken. - Det händer ibland. Jag kan komma åt det under riktigt grymma spelningar. Kinert är en katt
Det finns hundmänniskor och så finns det kattmänniskor. - Och jag är en katt. En hund kommer fram direkt och vill bli omtyckt, en katt kan titta en uppifrån och ned men bara av att stryka henne medhårs så blir hon tillgiven. Hon är inte ute på någon vänjakt, säger hon. Har redan så många för livet, goda. Ane Brun, Britta Persson - som bägge är i samma gebit och förstår den så omtalade Processen. - Man måste byta kompisar, ibland. Då är det bra att ha många. Ofta söker jag ensamheten, men jag behöver inte så mycket för att känna den. Ett ensamt rum, mitt piano och lite Ben & Jerrys-glass. Så länge ensamheten är självvald har hon inga problem med den. - Speciellt när man gör en skiva kan man känna sig väldigt ensam. Det är ens egna låtar och jag har det själv i mitt huvud hur jag vill att det ska låta. Att försöka förklara sin egen musik och hur man tänker, ofta vet man det inte ens själv, kan göra att det känns väldigt ensamt. I filmens värld
I musiken som i livet ska känslorna kännas större än just livet. Något ska klaffa, föra en över det jordliga och mediokra. - Det är jag alltid ute efter. Det där när man har ett sådant där ögonblick; Men, det här är som en film. När det känns större än allt. Faktiskt känner jag så ofta. Jag letar upp det ständigt. Helst befinner hon sig i filmen. När inte det går, så är tankarna i framtiden. - Den är helt fantastiskt. Där är det ganska grymt att vara. Det som kommer är alltid bäst. Nina Kinert spelar i Lilla salen på Kulturens hus, nu på onsdag med start klockan 19.30.

På jakt efter de stora känslorna

Känslan, känslan, känslan. Det handlar hela tiden om det för Nina Kinert. Hon söker den aktivt och blir, enligt egen utsago, ofta belönad.