Owe Thörnqvist alltid lika aktuell

Owe Thörnqvist Pite Havsbad, Kongressen
Lördag 9/10-04
Still Going Strong ? är ett gammalt fint och heltäckande uttryck som väldigt bra innefattar vad det är frågan om med den evige entertainern Owe Thörnqvist.

Kultur och Nöje2004-10-11 06:30
Rolf Nilsén
Han är 75 år nu. Men ser fortfarande lika obevekligt tuff och kompromisslös ut när han glider in på scenen, i sina mörktonade glasögon, skäggstubb och lätt nonchalant propra klädstil.<BR>Och är man innehavare av en så massiv mängd med minnesvärda melodier som Thörnqvist är ? då kan man hålla på och showa till man fyller 110 år. Och ingen kommer att bli det minsta less på ?gubben? i alla fall.<BR>Owe Thörnqvist skriver nya låtar också och förlitar sig inte alls enbart på det i stort sett självgående gamla stoffet.<BR>Han förblir en verbalt kommunicerande retsticka, som på ett nästan omärkligt sätt vevar i gång publiken också och efter bara en kort stund har densamma exakt där han vill ha den.<BR>Sedan är det bara (metaforiskt sett) att tuta och köra. Och det gör Owe Thörnqvist.<BR>Först gav det lyhörda kompbandet honom en kompetent musikalisk hyllning. Sedan släntrade Mannen själv in och struntade i att han hade en pall placerad på scenen (den satte han sig inte på förrän långt senare), samt startade bultande rockabillyhårt med Pelle Jansson.<BR>Han plockade fram ett munspel och stoppade nästan in det helt och hållet i munnen. Och dammade av kvällens första Thörnqvist-klassiker: Varm korv boogie.<BR><BR><STRONG>Halsbrytande texter</STRONG><BR>Det är inte för mycket sagt att det var just herr Thörnqvist från Uppsala som översatte amerikansk rock?n?roll till svenska förhållanden. Han skrev halsbrytande texter om kufiska situationer på exempelvis landsbygden och fick svenska jazzmusiker att åka ut på rena rama rock-expeditionerna medan han själv sjöng sociologiskt stringenta rim som ?under under över alla under, länsman springer som den värsta Gunder? eller ?jag hade bara en tand och länsman slog ut den, men jag får säkert fler innan sola går ner? (ur På festplatsen), och ?så fick jag mig en örfil så det small i hela Hudiksvall? och ?så vann jag hela klabbet på poker, en kväll i Malåträsk, av gubben som spotta snus och doftade av mäsk? (ur Tivolivisan) samt också ?jag minns än min barndoms Knut, han kunde nog bli brun men han gick aldrig ut? (ur Hemma) och ?sen sprängde jag alphyddan med dynamit, det ekade länge och doftade sprit? (ur Alpens ros).<BR>Den här sortens verbala virtuositet är det, i det stora hela, bara Owe Thörnqvist och Povel Ramel som bemästrat i den svenska verkligheten.<BR>Och mitt bland de eviga melodieternellerna spränger han in nytt material också: The Big Lasse Liten Blues; om Cornelis Vreeswijks gamla sneseglare i nutiden, Glada Gretas gottbutik; om 70-talets nu återigen uppmärksammade bordellhärva, några florettstick med tungan mot vänsterledaren Lars Ohly och somligt annat och med mera och med flera, av bistert lustifierande pigg karaktär.<BR><BR><STRONG>Håller ställningarna</STRONG><BR>För att få någon variation på de gamla låtessen ägnar sig Thörnqvist också åt att varsamt stuva om i och även i förekommande fall dramatisera kring dem.<BR>Därför kan det kännas som om man faktiskt inte har hört Albin och Pia, Torsten på skorsten, Gun från Dragarbrunn, Svartbäckens ros och det övriga gänget tidigare. Fast man ju ändå har det. Tusentals gånger.<BR>Det absurdistiska mästerverket Hemma utgör lite av en medelpunkt. Sedan sitter Thörnqvist och filosoferar, berättar smått skabrösa vitsar (?det var på den tiden det bara fanns två kön i Sverige?), får publiken att kroka armarna med varandra och gunga i bänkraderna samt avrundar med spridda och avslutande allsångsövningar som Titta, titta, Anders och Britta, Loppan med flera.<BR>Still Going Strong, alltså.<BR>Owe Thörnqvist håller helt obesvärat ställningarna som en av de stora tillgångarna inom svenskt nöjesliv.<BR>Det förblir ett oblandat nöje att uppleva en show med honom.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!