Övertygande som Cash och Carter

Walk the Line ? Original Motion Picture Soundtrack
Joaquin Phoenix, Reese Witherspoon, Tyler Hilton, Shooter Jennings, Jonathan Rice, Waylon Malloy Payne
Wind Up/Sony BMG
Betyg 4 hästar

Kultur och Nöje2006-02-02 06:30
ROLF NILSÉN
Filmen Walk the Line skulle ha haft Sverigepremiär i bland annat Luleå i morgon fredag, men så dribblades antalet kopior som den ska lanseras i om och så ? blev det tyvärr inte så.<br>Men den kommer. Förhoppningsvis mycket snart. Alldeles nyss meddelades det också att både Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon har Oscar-nominerats för sina roller som Johnny Cash och June Carter Cash i filmen, som man nog på goda grunder kan misstänka för att vara det här årets motsvarighet till den excellenta musikerbiografin Ray (om Ray Charles ? som Jamie Foxx fick en välförtjänt Oscar för förra året).<br>Tills vidare ägnar vi oss då åt musiken. Som har precis de boom-chicka-boom-kvaliteter som karakteriserade den verklige Johnny Cash musik också. Joaquin Phoenix går djupt in i rollen, sjunger med ödslig inlevelse och spelar uppenbarligen gitarr på ett helt godkänt sätt också.<br>Detsamma för Reese Witherspoon, som levandegör June Carters sångröst på ett eftertryckligt sätt.<br>Här och där medverkar T Bone Burnett och ?Cowboy? Jack Clement, på gitarr, vilket bara får det hela att låta ännu mera äkta eftersom Clement faktiskt var med och spelade in Johnny Cash i Sun-studion i Memphis på 50-talet, när han etsade in blivande låtklassiker som Get Rhythm, I Walk the Line, Cry Cry Cry och Home of the Blues där.<br>Samtliga de här låtarna finns med här, i fräscht övertygande versioner, och tillsammans gör Witherspoon och Phoenix duetter som Dylans It Ain´t Me Babe och Jackson, samt att Witherspoon själv gör en helt oklanderlig Wildwood Flower, som skrevs av hennes rollfigurs släkting A.P. Carter ? en av den amerikanska countrymusikens närmast mytiska personligheter.<br>Shooter Jennings, son till Waylon med samma efternamn, tar sig an Hank Cochrans I?m a Long Way From Home och även där verkar den musikaliska genetiken ha fungerat klanderfritt.<br>Allra bäst är ju de här låtarna med Johnny Cash och hans fru (som bägge avled 2002, bara med några månaders mellanrum) själva, men det är ändå en märklig upplevelse att uppleva hur mycket känsla som speciellt Phoenix lägger in i sina tolkningar. Det handlar om inlevelse av den totala sorten.<br>Och så var det då själva filmen Walk the Line också.<br>Jag hoppas att en mycket snart kommer på en biograf även i Luleå.<br>Rättare sagt: jag utgår från det.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!