Överraskningsbefriade Beatles-kopior
The Cavern Beatles Saga-teatern, Boden Torsdag 16/9
Boden på torsdagskvällen.Givetvis inte.Men ett rätt anonymt band som oblygt kallade sig för The Cavern Beatles
(efter den diminutiva källare i Liverpool som original-Beatles brukade spela i
i begynnelsen av sin karriär; sedan länge riven men för säkerhets skull återskapad på en helt annan adress) var där.Och spelade två set, à cirka 50 minuter gången, inför en livligt jublande och staccato-applåderande publik med hög medelålder, som hade anlänt till Saga-teatern med förmdligen ett enda krav: att bli gediget underhållna. Med låtar som de
utan trubbel kände igen.Och det rockade ju. Helt besvärsfritt.De här fyra grabbarna;
första avdelningen i prydliga svarta kostymer med vita skjortor och smala slipsar samt i mycket välkammade "Mop Tops" och i andra avdelningen med ljusa kavajer utan slag, hade inte alls några andra ambitioner än att spela så många gamla Beatles-låtar som möjligt, så
ackord-för-ackord likt originalen som möjligt.Kemiskt överraskningsfritt, alltså. Utan den endaste personliga vinkling alls. Alltsammans lät exakt som på de skivor som jag började samla som nio-åring 1963 och som jag har kvar än i dag (men inte spelar så störande ofta numera): From Me To You, She Loves You, Chucken Berry’s Roll Over Beethoven, I Want To Hold Your Hand, Please, Please, Me och med flera och & och ännnu flera &.I och för sig klanderfritt. Och spelat helt utan några fel. Gubbarna (det var knappast frågan om några vårkycklingar här) hade Liverpool-accenten helt rätt, höll instrumenten som de skulle (utom basisten, som höll fel), bugade artigt och unisont och hade säkert studerat originalen i några hundratals timmar.Trummisen var dock något kerubisk och inte särskilt lik Ringo Starr. (Men han sjöng Buck Owens Act Naturally hyggligt). De andra låg då något visuellt närmare McCartney, Harrison och Lennon.Men: när de kallade sig för The Cavern Beatles så borde de ha hållit sig till en repertoar bestående av enbart de äldsta låtarna. Nu förföll de gradvis även till moderniteter som Here Comes The Sun. Och den lirade Beates garanterat aldrig på Cavern.Och förresten: Beatles (som gjorde sin sista riktiga livespelning inför publik 1966) hade aldrig en spelning längre än cirka 25 minuter. Mestadels sönderskrikna av hysteriska tjejer.De kanske man skulle ha tänkt på - här också?
Så jobbar vi med nyheter