Övergången från förr till nu

Vår tid, och då menar jag de senaste 25 åren, har många benämningar, som tjänste-, informations-, kunskaps- eller nätverkssamhället. Ytterligare andra har fastnat för uttrycket konsumtionssamhället. Motivet är att konsumtionen står i centrum som aldrig förr, det må vara av varor, tjänster eller upplevelser. Om övergången mellan den högindustriella epoken och vår tid har Maths Isacson, professor i ekonomisk historia, skrivit en tankeväckande bok.
Tyngdpunkten ligger på en beskrivning och tolkning av vissa drag hos industrisamhället. Det första gäller dess ideal, särskilt de som utgick från industrimiljöerna och formade människornas tillvaro som samhällsvarelser och medborgare.
Det andra tar sin utgångspunkt i arbete och vardagsliv. Här handlar det om arbetets och arbetskraftens villkor. Den röda tråden är teknikutvecklingen och dess koppling till den sociala organisationen i vardagslivet. Sektorer som avhandlas är verkstäder och gruvor, städningens historia kommer också med på ett hörn.
Kulturarvet efter den industriella epoken och hur det sätter spår i den nya tiden, i konsumtionssamhället är det tredje draget Isacson behandlar.
En av de mest spännande frågor man kan ställa till det förgångna är den om samspelet mellan samhällens statiska respektive dynamiska element. En process som i hög grad var påtaglig när jordbruket började lämna rangplatsen till industrin som huvudkälla för folkets försörjning. Den stigande produktiviteten inom industrin gav växande avkastning till investerare och efterhand även ökande förtjänst till arbetare.
När flertalet av de små gårdarna upphörde med jordbruksdriften under 1950- och 1960- talen var efterfrågan på arbetskraft stark inom industrin. Statliga bidragssystem stimulerade också arbetskraftsöverföringen. För de flesta betydde omvandlingen stigande årsinkomst och blev därmed lättare att acceptera. Bygder som sedan länge präglats av småbruk fick dock minskad befolkning på grund av utflyttning och stagnerade.
Omvandlingen hade också förlorare, de som inte fick del av det växande välståndet, utan som i stället relativt fick en försämrad position i samhället. De välkomnade inte förändringarna, snarare motarbetade de dem, de var statiska krafter i den stora förändringsprocessen.
När traditionella industriregioner började drabbas av motsvarande omvandlingstryck för ungefär 30 år sedan, fanns inga expanderande sektorer redo att efterfråga den överblivna arbetskraften. Arbetslösheten steg då till nivåer som Sverige inte varit i närheten av på många årtionden. Denna nedgång utgjorde prologen till de förändringar som kallats den tredje industriella revolutionen.
Effekterna har inneburit stora förändringar vad gäller produktion och konsumtion, som ny teknologi, ny lokalisering, global konkurrens samt stigande efterfrågan på tjänster och upplevelser. Det samhälle som präglats av den industriella epoken har ställts inför nya prövningar och ändrade förutsättningar. Välfärdsinstitutioner, folkrörelser och politiska partier tvingas ifrågasätta gamla, etablerade uppfattningar om samhällsbygget. Vilsenheten har många gånger varit uppenbar.
Utifrån denna utgångspunkt diskuterar Maths Isacson hur kulturarvet kan underlätta förnyelsen. Industriepoken bar på många värden, inte minst immateriella, som bör kunna transformeras för att nyttjas i en ny tid. Men då får inte retoriken om idealen kontrastera för mycket mot människors upplevda vardagsvillkor.
Boken väcker de eviga frågorna om hur teori och praktik eller ideal och verklighet hör ihop - och ska kunna samsas. Ta till exempel innebörden av begreppet samhällstillit. I den nya tidens arbetsliv är det uppenbarligen svårt att förena önskan om trygghet med kraven på flexibilitet. För samhällstillit krävs att ideal och verklighet passar som hand i handske. I det tidiga 2000- talet framträder ofta ett tydligt glapp mellan teori och praktik.
Det kanske är en tröst att detta fenomen har uppträtt förr. Just nu är det dock en av vår tids ödesfrågor.