Österns rika arv tar plats i konsten

Naturen tycks alltid ha legat bakom det mesta Gun Johansson uttrycker i sin textila konst. Länge var det berget, tanken på föränderligheten över tid, stenarnas utseende, sprickbildningarna. Senare Island, med sitt fascinerande landskap som i Gun Johanssons bildvärld tog form i svart och vitt.
Nu har hon närmat sig österns rika arv och i dag öppnar hon en utställning på Etnografiska museet i Stockholm.
- Jag har alltid rest mycket och låtit mig inspireras av det jag ser, säger Gun Johansson i en paus under arbetet inför utställningen.
- Det är nyttigt att ge sig av ibland och för några år sedan fick jag ett tvåårigt konstnärsstipendium för att resa till Kina och Mongoliet och det är resultatet av dessa resor jag nu ställer ut.
Under hela våren visade Gun Johansson sin utställning på Textilmuseet i Borås och i stort sett samma bilder visas nu alltså i Stockholm.
Östern har lockat Gun Johansson tidigare och redan 1994 reste hon i Nepal och Butan. Resultatet blev färgrika textila vävnader och en plottrighet, som hon länge bekämpat i sin konst.
- Det blev inte bra, helt enkelt. Och så kom Island emellan, jag hade bland annat gästateljé där 1997, och där skalade jag bort alla färger, rensade bland mönstren.
I Mongoliet upptäckte hon paralleller till vad hon tidigare sett under sina resor i Nepal, men den här gången säger hon sig ha kunnat ta det på ett bättre sätt.
- Jag har låtit mig inspireras av deras fantastiska hantverk och också lärt mig en ny vävteknik. I stället för att avbilda har jag lyckats göra något eget av inspirationen. Jag tillåter mig visserligen lite mer mönster, men håller mig fortfarande till färgerna svart och vitt.
I de stora vävar Gun Johansson nu visar på Etnografiska museet har hon påverkats av storslagna byggnadsverk som Kinesiska muren och pagoder, men självklart också av naturen - av södra Kinas oändliga kullar och den storslagna Gobiöknen i Mongoliet.
- Jag har varit med om så mycket under dessa resor, träffat så många intressanta och vänliga människor och sett de mest fantastiska hantverk man kan tänka sig. I en av mina vävnader har jag försökt fånga sanddynerna i Hongorian Els. Just där är de 350 meter höga och 400 meter breda. Som helhet är just denna sanddyn 18 mil lång. Mitt verk som heter just Hongorian Els består av fem delar.
Alla resor till trots är hemma fortfarande Börjelslandet utanför Luleå.
- Och så stugan i Abisko, förstås. Det är älsklingsstället. Där jobbar jag som allra bäst, säger Gun Johansson.