Osentimentala råd till konstnärer

Kan man verkligen bli samtidskonstnär på tre dagar?
 ? Ja, du och jag skulle kunna tota ihop ett konstprojekt här på telefon på några minuter, svarar konstnären Lars Vilks, som tillsammans med konstvetaren Martin Schibi skrivit boken Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar (Nya Doxa).

Kultur och Nöje2005-10-29 06:32
MARIANNE SÖDERBERG
I helgen besöker Lars Vilks Luleå för att föreläsa i ämnet på Konstens hus och dessutom hålla workshop för intresserade konstnärer.<BR>Men riktigt så enkelt som det låter är det inte. Det krävs ett slags certifikat för att få kalla sig samtidskonstnär. Ett sådant har absolut Lars Vilks, erkänd konstnär som han är, dessutom tidigare konstprofessor. Jag har det inte.<BR> ? Nej, man måste vara konstnär och ha trampat sig in ett tag först. Det är inte frågan om att svindla systemet, säger Lars Vilks.<BR>Vilks är mest känd för sina två omfångsrika projekt Nimis och Arxpå Kullaberg i Skåne. Nimis, en enorm konstruktion av drivved som ringlar sig fram i en undangömd ravin, firade i somras 25-årsjubileum till förtret för många, men också till glädje, antagligen för många fler. För sedan tillkomsten har tiotusentals människor strömmat nerför Kullabergs sluttningar för att bese verket, som sedan 1991 kompletterats med stenboken Arx, också den mäktig i sin råstyrka.<BR>I perioder har konstverken varit en följetong i medierna, som inte direkt brukar ha för vana att bevaka skulpturers öden. Markägare och myndigheter har protesterat och beslutet att både Nimis och Arx ska rivas är klubbat. Men den juridiska processen har gått i stå efter att konstnären Christo köpt Nimis medan 300 personer står som ägare till Arx.<BR>Heltäckande handbok<BR>Vid sidan av sitt eget konstnärskap har Lars Vilks i många år undervisat på konstakademierna i Stockholm, Oslo och Bergen.<BR> ? Det finns ett stort problem med konstutbildningar eftersom grundinställningen är att konst inte går att lära ut. Studenterna får sätta samman sina kurser själva och det som erbjuds är planlöst. Därför ville jag göra en heltäckande handbok i ämnet hur man blir samtidskonstnär, säger Lars Vilks.<BR>Menar allvar<BR>Titeln må låta ironisk, liksom en del av resonemangen i boken. Men Lars Vilks, som tidigare skrivit konstteori, menar allvar med sin handbok där han bland annat gör upp med vad han kallar sentimentaliteten inom konstvärlden ? tanken på att konsten bär på en andlighet, att man ser konstnären som ett geni, att ett konstverk i sig har en slags estetisk kvalitet som känns igen av somliga och liknande resonemang.<BR> ? Jag har skrivit den här boken på det enda sättet som man kan skriva den på, för vad finns det att ta på allvar. Samtidskonsten handlar om en tillfällig kvalitet, praktiskt taget allt vi håller på med nuförtiden rensas bort ur systemet efter ganska kort tid. Jag tror att det är viktigt att man har det perspektivet och förstår att det vi som konstnärer kan göra i dag är att vara med om att slåss om en plats i denna tillfälliga kvalitet.<BR>Handfasta tips<BR>Men avsikten är inte att skapa charlataner eller ?som om konstnärer?. I stället vill Lars Vilks ge handfasta tips till de konstnärer som utgör verklighetens aktörer i den fiktionens värld som kallas konstens. Att lära sig teknik tar tid liksom att skapa trovärdighet. Men på endast några dagar kan man få en god överblick över konstvärldens funktioner och förstå vad som krävs för att bli inbjuden i systemet.<BR>?Lär känna konstvärlden och du känner konsten? är en av bokens nyckelfraser för att skapa en framgångsrik strategi för en konstnär. Det är nämligen inte konsten i sig som är saken utan konstvärlden med sina vanor, beteenden och agenter som är det väsentliga. För att komma någon vart måste konstnärerna enligt Lars Vilks och hans medförfattare i första hand satsa på nätverksbyggande och betrakta sig själva som säljande företag.<BR>Lars Vilks utgår i sitt resonemang från den så kallade institutionella konstteorin som säger att konst är det som betraktas som konst av konstvärlden, en teori som fick sitt definitiva genombrott på 1990-talet då konsten flyttade fokus från formens betydelse till innehållets.<BR> ? Samtidskonsten, som är öppen för alla estetiska uttryck, är visserligen en liten marknad, men den representerar det nya och det pågående. Kvaliteten ligger utanför konstverket, men fortfarande gör recensenter värdeomdömen när de istället kanske borde titta på den verkliga kvaliteten, nämligen hur hamnade konstnären på just den platsen och hur har det hela finansierats, säger Lars Vilks.<BR>Under helgens workshop, som arrangeras av föreningen Konstnärer i Norrbotten (KiN), kommer han att låta deltagarna tänka ut och organisera olika konstnärliga projekt som de sedan får presentera. Metoden har han framgångsrikt praktiserat många gånger tidigare.<BR>Boken Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar, ska enligt Lars Vilks inte vara någon lättöppnad konservburk. Det är den inte heller ? resonemangen tar tid att smälta. Självklart skriver man inte heller en sådan bok utan att mötas av invändningar, men Lars Vilks ler lite åt att några av recensenterna har gått på hans språk istället för på innehållet.<BR> ? Jag är en stor vän av konjunktioner, men uttrycket ?ehuru? som någon anmärkte på, har jag bara använt tre gånger.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!