Marta Bencivenni slår den på fingrarna som påstår att avbildande konst är ute och passé. Istället blir det så påtagligt att varsamt återgivna detaljer och val av ljus formade av färg och pensel, ställer fram verkligheten på ett sätt som ett fotografi i vårt bildöverflöd nästan inte längre förmår. <BR>För utställningen på lilla nyöppnade Galleri Syster har konstnären valt verk utan titel men också sådana med namn som Mostar, flytt och rör. Viktigast och mest berörande är elva små bilder, ett slags snapshots men målade i olja på pannå, eller bitar av masonit om man så vill. De visar människor, faktiska människor i verkliga situationer: Män som springer på en gata någonstans, sommarklädda kvinnor som sitter på en trottoar med resväskorna framför sig, kvinnor i österns helsvarta dok, ett skadat småbarn ... Var och en - och tillsammans, berättar de om väntan och oro. Tystnaden, tavlor har inget ljud, förstärker känslan av att vardagen plötsligt kan bli overklig. <BR><BR>De övriga verken, alla målade i olja, är mycket större och tillför utställningen begreppet ödsligt. Flera av dem visar industrins plats och ibland ingrepp i naturen. Närmast futuristiskt imponerade är bilderna av gigantiska betongrör medan andra får mig att tänka på grustäkter och dagbrott som vårt landskap ibland öppnar sig för. Men bilderna heter Mostar I och Mostar II - och inom mig görs en sådan där berg- och dalbaneskjuts: Vad är hemma och borta? Kan våldet också komma hit? För efter det senaste kriget på Balkan, och med sin bortsprängda bro Stari Most kommer, ordet Mostar för lång tid framåt att förknippas med förödelse. Och så finns där den ödsliga tulpanvasen, närmast fotografiskt avbildad, på sitt bord. En närmare titt visar att det måste vara ett kalt skolbord, rummet kanske ett klassrum, eleverna möjligen vuxna läsandes Svenska för invandrare. <BR><BR>Och jag lämnar Galleri Syster oväntat berörd. Konstnären, utbildad bland annat på konsthögskolan i Stockholm, flyttade till Överkalix i fjol och min enda tidigare erfarenhet av henne är som illustratör i Lina Stoltz senaste barnbok. I den är Bencivennis akvareller just bara ett traditionellt avbildande ur texten. Här däremot, och dessutom i ett hus som för över tio år sedan tog emot och förvarade flyende från Balkan kommer hennes berättande mer till sin rätt.<BR>Galleriet har dock lite besvärliga öppettider. Efter den första vernissagehelgen får man ringa och be om att släppas in. I stället vinner man möjligheten att få vara helt i fred med verken.
Konst
Marta Bencivenni<BR>Galleri Syster<BR>Kronan H5, Luleå<BR>till 15 april
