Orkestern som gör det omöjliga möjligt
Den 21 augusti spelar musiker från Israel, Palestina, Syrien, Libanon, Jordanien, Egypten, Turkiet och Iran tillsammans i Berwaldhallen i Stockholm. The West-Eastern Divan Orchestra speglar drömmen om en fredlig lösning på konflikten i Mellanöstern.
ISTAnBUL. The West-Eastern Divan Orchestra har framträtt i stora delar av världen, här i en bysantinsk kyrka i Istanbul i Turkiet. Men i Israel och Libanon har orkestern ännu aldrig fått spela.Foto: Murad Sezer/AP/Scanpix
Foto: Murad Sezer
Nästa år firar orkestern tioårsjubileum. Det som från början var en testballong, utskickad av Daniel Barenboim och hans vän Edward Said, har nu blivit en permanent institution. Varje sommar anländer de unga musikerna till Sevilla för att arbeta tillsammans och som avslutning gör orkestern en turné.- Nu är orkestern verkligen underbar. Det är fascinerande för publiken att se israeler, palestinier, libaneser, jordanier, syrier, egyptier, turkar och iranier tillsammans på scenen. Men efter två minuter glömmer man allt det där och bara lyssnar på hur de spelar, säger Daniel Barenboim.Den israeliske violinisten Asaf Maoz har spelat i West-Eastern Divan Orchestra sedan 2001. I dag är han 29 år och njuter varje sommar då han återförenas med orkestern i Sevilla. Precis som Daniel Barenboim värjer han sig mot synen på West-Eastern Divan Orchestra som ett politiskt projekt.- Vi kan inte skapa fred, vet du, men vi fungerar kanske som en sorts modell som visar att det går att samexistera, att vi kan leva tillsammans i någon slags fred och harmoni. Visst händer det att vi ryker ihop i orkestern, men bara verbalt. Genom diskussionerna kan jag som israel förstå hur det är att leva som palestinier under ockupation och en egyptier förstå vad det är att vara israel omringad av arabiska länder, säger han.Den palestinska violinisten Tyme Khleifi var bara 14 år gammal när hon första gången spelade med orkestern 2004. Hon tror inte att projektet skulle vara lika framgångsrikt utan Daniel Barenboims energi, entusiasm och stora musikaliska kunskap.Symbolisk handling
För henne var det en höjdpunkt att vara med och framträda i Ramallah 2005.- Det är min hemstad så upplevelsen att spela med orkestern där var fantastisk. Ända till sista minuten var det inte säkert om vi skulle få spela där eller inte - när vi till slut fick göra det var det som om det omöjliga blev möjligt, säger hon.Daniel Barenboim har argentinskt, israeliskt, spanskt och, sedan 2008, palestinskt medborgarskap. Han accepterade medborgarskapet som en symbolisk handling. För honom är konflikten mellan Palestina och Israel inte politisk, utan mänsklig. Den handlar inte om olja, gas, vatten eller territorier, utan om två folk som båda är djupt övertygade om att de har rätt att leva på samma bit land.- Eftersom det inte är ett politiskt problem finns det ingen militär lösning. Dessa båda folks öden är för evigt sammanlänkade, säger han.Just nu är Barenboim inte optimistisk inför framtiden. Hur ska man våga tro på fred, när orkestern inte ens tillåts uppträda i länder som Israel, Libanon och Syrien?- På sätt och vis betraktar jag orkestern som den suveräna republiken West-Eastern Divan. Ännu så länge finns det inget annat samhälle där alla dessa folkslag har lika rättigheter, säger han.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!