Örhängen och praktfull avslutning

KalottJazz&Blues i Haparanda/Torneå 2005.
Rigmor Gustafsson & Trio.
Rigmor Gustafsson, sång.
Daniel Tilling, piano; Christian Spering, bas; Johan Löfcrantz-Ramsay, trummor.
Joentalo, Torneå, torsdag 30 juni.

Kultur och Nöje2005-07-02 06:30
GUNNAR LINDGREN
Jazz- och bluesfestivalen i gränsstäderna Haparanda och Torneå är i full gång. Årets upplaga är den 22:a i ordningen. Konserterna börjar numera i Joentalo och det är en viktig markering vilka artister som väljs ut för att framträda där. I år var det Rigmor Gustafsson som under det senaste året alltmer profilerat sig internationellt, framför allt i Tyskland.<br>Det var det musikaliska materialet från den senaste CD:n som dominerade framträdandet i den stora konserthallen i Joentalo ? den musik som framför allt förknippas med Burt Bacharach och soulsångerskan Dionne Warwick.<br>Rigmor Gustafsson är ju värmländska med hull och hår liksom en annan personlighet som så sorgligt gick ur tiden för ett tag sedan. Huldreepitetet appliceras gärna av någon anledning på sångerskor som kommer från det landskapet och för all del: när denna finlemmade varelse i sin vita klänning dansade fram till mikrofonen och intonerade Close to You var det väl något älvalikt över henne.<br>Men vad det led kunde man väl ana ett skogsrå också som inte riktigt kan dölja rävsvansen ? det är riv och klös och också lite jävlar anamma också i hennes rena ljusa stämma. När Rigmor turnerar i Sverige är det med en trio, som inrymmer bland det bästa som finns i svensk jazzmusik i dag, pianisten Daniel Tilling, bassisten Christian Spering och trumslagaren Johan Löfcrantz-Ramsay, alla magnifika på sina respektive instrument och tillsammans en homogen och kongenial bakgrund till Rigmors sång. I själva verket är hon något av ett instrumentalt komplement genom sin röstekvilibristik och virtuosa ordlösa scatsång.<br>Det var som sagt Burt Bacharachs musik i huvudsak denna kväll. Många känner väl till alla dessa ?örhängen?, som Raindrops Keep Falling on My Head (minns filmen Butch Cassidy and Sundance Kid!) med en storstilad inledning av Johan Löfcrantz-Ramsay. Mitt i allt detta en sanslös version av Gus Kahns och Walter Donaldsons Making Whoopee från 1930-talets början.<br>Kvällens andra avdelning inleddes med What the World Needs Now Is Love (så sant) och innehöll en rivig version av Walk on By. Men här fanns också ett praktnummer som Black Coffee, som mycket väl tål jämförelser med såväl Sarah Vaughan som Peggy Lee, medan Teach Me to Night inte är fullt så het kanske som Dinah Washingtons boudoirdoftande version.<br>Men varför gå över ån efter vatten efter låtar ? Enjoy the Day är en lustfylld ?carpe diem?-låt hon skapat tillsammans med Lina Nyberg, och den fick sätta en praktfull punkt på konserten.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län